desamma kunnat fatta deras mening; det är ock denna brist, som är allmännast. Den brist på säker kunskap i skolans läroämnen, som komiterade framhållit, och till hvars undanrödjande de framställt förslag, har, så vidt allmänt kändt är, sällan varit öfverklagad, och är efter all anlednivg långt ifrån så vanlig bland Sverges i allmänhet högt bildade lärarekår, och otvifvelaktigt så i änkt till vissa, lätt räknade individer, att någon allmän åtgärd deremot icke torde vara af behofvet påkallad. Jag kan på dessa grunder icke underlåta att afstyrka bifall till förevarande förslag, men i stället tillstyrka att rikets ständer ville vid universiteten låta upprätta lärostolar i pedagogik, på det att lärare-kandidat må under sin studietid kunna inhemta logarne för undervisnings meddelande, hvilken kunskap rikets ständer i sin skrifvelse den 25 Februari 1858 ansett oumbärlig. Det förstag till lärares praktiska bildning, som komiterade framstäl!t och K. M:t gillat, anser jag visserligen ej vara det bästa möjliga, men måhända det lättast och med minsta kostnad verkställbara. Det kan också, äfven om inga seminarier inrättas, genast påbjudas; dock torde bland detaljbestämmelserna böra tilläggas att lärare-kandidat icke må få undervisa utan i den ordinarie lärarens närvaro, emedan hans öfning eljest icke i någon väsendtlig mån blir olika med en vanlig frihandsöfning, som medför föga nytta: Denna den ordinarie lärarens närvaro kan icke för denne vara något särskildt betungande, alldenstund han icke kan ega något anspråk derpå, att lärarekandidat skall lemna honom någon lättnad i tjenstgöring. —ZI LR