utom staden och på andra sidan om fioden Guadalaviar. Den är en lång och smal promenad, temligen stel, med kantiga blomqvarur och klippta häckar. Den sträcker sig ett stycke längs sidan af vägen till Grao; samma Väga på hvilken vi anlände till Valencia. I alamedan promeneras till fots; men på vägen bredvid är om qvällarna stor promenad af tartanor Llandade med en och annan ridande. — En annan promenadplats, kallad la Glorieta, ligger inne i staden. Der var musik om aftnarna, och vi plägade sitta der och betrakta menniskohvimlet vid lyktorffas och stjerrornas sken. — Vid dessa tillfällen träffade jag ofta en liten mycket vacker fru från Madrid, som tillbragte någon tid i Valencia för att begagna hafsbadena i Grao. Det var en riktig Madrilerta. — Med hufvudstadsförakt talte hon om tartanorna, de icke stenlagda gatorna och allt annat bristfälligt i Valencia och antydde med stolthet, att i Madrid fanns både vagnar och gatstenar, — Jag låtsade naturligtvis pligtskyldigast vara förvånad öfver all denna ur fjerran skymtande herrlighet. — Äfven skrattade hon godt åt mina obildade följeslagare, som ej ens förstod spanska. Mij tillerkände hon åtminstone elementerna af c vilisation, ty visst talte jag spanskan högs: barockt; men Jag förstod; den dock, hörd: hon, hjelpligt nog, — Att hon sjelf ej kund: något annat språk än spanska, faller af sic sjelft. Valencia var ej helt och hållet utan s. k nöjen äfven denna årstid; ty ett italiensi: kringresande operasällskap gaf represcntati ner på dess teater. Vi åkte vederbörlige dit en qväll i tartana, När vi auländt t teatertrappan, svängde kusken om och ryggad: mulåsnan, så att bakre gafveln af tartana kom emot trappan, alldeles som när mu: lägger till med en båt och, för att bereda