gåfvo oss friheten 1814, och anse det täst att nu göra en liten förändring. Den varma, äregiriga ungdom åter, hvilken bättre känner till historien, vet också, att den frihet, som svenskarne då icke kunde neka oss, den måste vi också hafva; men föreningen bör vara stark, den bör gifva oss en stor armå, europeiskt inflytande, ära och lagrar. Vi påminna oss huru vid Kalmar, då några svenska män stodo på en höjd, samt de svenska och norska ynglingarne i en stor böljande massa voro samlade nedanför på slätten — en svensk leende stötte på sin kamrat, och sade: Det vore ju gossar, som man kunde skicka mot ryssen, eller hur?, För dessa män är förening och tanken på en stor arme någonting oskiljaktigt; det ligger någonting vackert och stolt i deras drömmar, och vi fatta ganska väl, huru våra förs:gtiga bestämmelser derom, att vår lilla stående arme: blott kan användas utanför gränsen, måste vara dem en nagel i ögat. Till. detta ungdomens sätt att betrakta föreningen ansluter sig det stora flertalet inom Sverges adel; med namn, som härstamma från Europas slagfält. Andra äter, och dessas antal är icke det minsta, anse framtidens uppgift: ligga i sann medborgerlig lycka, i upphäfvandet af den alltför stora ståndsskilnaden i politisk frihet, i borgerligt välbefinnande; och finna föreningen med ett fritt land vara en god hjelp till att erhålla allt detta, enär den verkar med exemplets ständiga makt. Dessutom finna de trygghet i denna förening och vilja gerna, likasom brö dralandet, sätta ned militärutgifterna, samt förlita sig på folkbeväpning och fosterlandskärlek. ; Vi böra tillägga, att Aftenbladet hittills står ensamt inom den norska pressen uti sip ingkränkta eller illasinnade uppfattning, och att de andra större Christianiabladen uppfattat uttalandena på svenska riksdagen mera i öfverensstämmelse med det verkliga föroålandet och med vanligt menniskoförnuft. Afenbladets lika ogrundade som lösligt och lättinnigt framkastade förmodanden om svensk rigstoch eröfringslystnad, såsom liggande ill grund för alla sträfvanden efter en reform unio,nsförhållandena, äro så gripna ur lufen, attde i det hela icke behöfva någon velerläggning. Vi skola dock vid tillfälle återkomma till dem, i sammanhang med en gransking af det sätt, hvarpå Aftenbladet i sina ariklar affärdat frågan om bristerna i det uniorella försvarsväse.ndet.