gen blir dyr, om man är få om den, men billlig, om man är många delegare. Det är derföre här vanligt, att flera familjer slår sig ihop och abönnerar en loge tillsammans, ty den rymmer en hel mängd personer. Sittplatserna i logerna består ej af fasta bänkar, utan af stolar, som omflyttas efter omständigheterna, så att man ofta får se sällskapet i en loge sitta i en ring och samtala såsom i en liten salong. Man gör visiter och tar emot sådana i logerna, och att höra på piesen är vanligen en bisak, isynnerhet som samma opera eller dram ofta ges om en hel mängd gånger, alltid för precist samma publik. — Ungherrarna går deremot, utan fördom, på parketten, och man får der se arbetsfolk bredvid till och med högre officerare i uniform. Allt detta kommer deraf, att spektaklerna, så väl i Spanien som i Italien, mera är en väsendtlig del af sällskapslifvet än en alldeles frånskild klass af förluste!se som hos oss. F Detta är här också nödvändigt, emedan sällskapslifvet, i den mening vi tar det, här är ytterst stelt, fattigt och tråkigt. -En spansk exgätlia eller soirte börjar omkring kl. 11 på natten och varar till kl. 3 å 4. Damernä sitter i en salong, och herrarna:står ien annan. Konversationen är trög, och serveringen består af limonader, orchatas (fruset kornvatten) och diverse andra kylande förfriskningar. Det är alltihop. Dansas det någongång, så sker detta å Peuropeene, d. v. s. vanliga frangaiser och walsår; men allt med den yttersta stelhet och återhållsamhet.! — Nej, det konstlade societetslifyet, lånadt från norden, är något främmande för dessa söderns lifliga folk. och derför sätter de vid sådana tillfällen på sig en ovanligt högtidlig och stel mine! Sydlänningen känner sig på sin plats på theatern, på den öppna promenaden; och, skall han dansa, så skall det vara vid klangen af gnitarrer och kastagnetter, en dänsj: som talar till sinnligheten, och: hvars: lifliga takt harmo nierar med hans eldiga puls! Vårt hotel låg, son sagdt, vid la Rambla, och vi hade etrbalköngatåt promeniiden. Defföra när vi.sjelfva-gåttosströttarinder dagens lopp var det roligt att, så!unda sittande i allsköns re ändå ta del i den strömmande promena under oss. Promenadtiden Be jär om som marn efter solnedgången; men ända till fram,