-T RO Plone vt yet af förbättring deri ändock afhjelpes och icke ns den partiella förbättringen, som en ny uppskattnog af boställena i någon mån och för någon tid can medföra, skall blifva hvad. den i verkligheter an blifva, om det visar sig att löntagarnes ömsesiliga rättigheter icke äro deraf väsentligen beroende. Mel ändring af förutvarande reglering) antogo rikets senast församlade ständer K. M:ts nådiga förslag om indelta armöns vapenöfningar, i följd hvarat under denna titel sammanfördes, såsom ett förslags anslag till. belopp af 596,000-rdr,trenne anslag under särskilda titlar, af hvilka endast ett, nemligen fourageringenr vid indelta kavalleriet, innehaft egenskaper af förslagsanslag, beräknadt till 60,000 rdr. Ehuru jag icke i den kongi. propositionen funnit någon led ning att bedöma, huruvidt de följder, som af denna åtgärd förutsågos, redan inträffat, anser jag mig likväl böra fästa riketsständers särskilda uppmärksam het på denna. fråga. . Det må visserligen vara att. om tiden för vapenöfningarne ovilkorligen fastställes. vexlande priser och andra förhållanden göra det omöjligt att på skillingen. förutse och beräkna åtgången af medel; men det finnes ej heller knappast något statsbehof, i någon mån beroende af föränderliga förhållanden, hvilket icke skulle kräfva ett förslagsanslag, om man ovilkorligen bestämmer en al de omständigheter, som på beloppet utöfva inflytande En sådan grundsats kan derföre icke inom någon stats förvaltning godkännas. Äfven der regeringarne utar inskränkniog disponera folkets tillgångar måste de efter omständigheterna lämpa sådana utgifter, som bero af tillfälliga förhållanden, och i de konstitutionella staterne ske i allmänhet beräkningar, på grunc hvaraf vissa bestämda belopp anslås för mera omfattande delar af förvaltninsen och inom hvilka utgifterna måste begränsas. 1 intet fall lemnas det å: styrelsen att taga så mycket som helst. Om nu er sädan begränsning funnits nödig i länder, der styrelsen omedelbart beror af folkets förtroende, huru skal det då kunna öfverensstämma med vårt i konstitationelt hänseende vida mindre utbildade statsskick att åt regeringen medgifva en större, en nära nog oin skränkt, rättighet att använda medel. Det får icke förbises, att här är fråga icke allenast om regementsmötena å de vanliga exercisplatserna, utan jemväl om de så kallade öfningslägren, hvartill afdelningar af armen både 1858 och 1859 blifvit kallade, och enligt planen hvarje är skola komma att kallas. Di dessa anstalter, om än begränsade till en i alla fali allt för rymlig tid, kunna i öfrigt erhålla hvilken ut sträckning som helst, kan det icke vara lämpligt at lemna åt krigsstyrelsen att dertill använda mede; efter godtfinnande. Äfven under de mest missgynnande finansiella förhållanden, sådana som sistlidet års, utgår då hvad som utan allt äfventyr för krigsväsendets bestånd kunnat och bort besparas, möjligt vis ock vida utöfver förslagsanslagets belopp. För er ordnad statsförvaltning. är det af vigt att förslags anslag så: mycket som möjligt undvikas, och helst de ifrågakomma, der bristande hushållning företrä desvis är att befara. Om dyr tid elles annan olyckt för landet skulle någom gång nödga till någon in skränkning is mötestiden eller till inställande af eti öfningsläger eller detsammas förkortande med någr: dagar, så äro olägenheterna deraf så mycket mindre som anslaget blifvit ökadt, och kunna i allt fallickt komma i jemförelse med vådan af ett förslagsanslag för det ifrågavarande ändamålet. Jag tillåter mig derjemte yttra några ord om der förändrade : uppfattning af indelta armens lämplighet, som synes visa sig i den utsträckta mötestider och som jemväl af andraskäl pätvingar sig äfven der. som icke eger särskild sakkännedon. Under decennier har man afvisat påståendet, att den indelta armår vore en föråldrad institution, med det svar, att der ieke vore kostsam att underhålla och icke behöfde en skyndsam: utbildning, enär. manskapet för lifstider är antaget och afgången icke särdeles betydlig, hvar före en kortare. öfning under flera år uppfylde ända målet. Nu synes man vilja utsträcka mötestiden til likhet med: den värfvade armåns, och förnekar deri genom faktiskt, att utbildningen kan ega rum små ningom, likasom. man tillintetgör det hufvudsaklig: skälet för organisationens bibehållande, den nedsatt: kostnaden. . Men månne oaktadt denna ökade kost nad, organisationen vinner särdeles i lämplighet? De sednaste krigshändelserna i Europa synas lemna svaret på frågan. : Om detta svar innebär, att raskhet oc! rörlighet hos den enskilte krigaren äro ett vilkor för framgång i kriget, och denna icke i lika mån son förr beror af den samlade massans förenade styrka så kan väl icke någon organisation vara olämpligare än den, som vid fanan bibehåller mannen, intilldess han af ålder; är alldeles oförmögen till någon kraft ansträngning. Det lönar väl icke mödan att söka nm från regeringen erhålla ett förslag till armens full ständiga ombildning,, men min öfvertygelse är, ati en sådan icke länge utan. våda kan uppskjutas, Der allmänna meningen börjar redan att yrka på krattiga åtgärder, för ungdomens utbildning till landet: försvar, och icke .kan den-länge förbise, att jemväl stammen behöfver omorganiseras och att detta snar. kan åstadkommas utan ökade. kostnader, sedan desse ändock stigit så, att de allt mera närma sig hvac som fordras för underhållet af-en fullt lämplig, öfvad och tillräcklig stam: Någon minskning i de vid sista riksdagen för un åör befälet vid värfvade armen bestämda aflöningar torde i allmänhet icke böra ifrågasättas, om icke för fanjunkarne, hvilka, i strid med en ändamålsenlig anordning af befordringsväsendet inom armån, erhöll iöner till lika belopp; med löjtnanterne, likasom e, heller någon nedsättning lämpligen kan ega rum för befälet vid artilleriet, hvilket oaktadt löneförbättringarne icke kunnat hållas fulltaligt. Detta! vaper fordrar en kostsam utbildning hos befälet och tarfvar all den omvårdnåd, som kan bero af rikets ständer om det icke för sitt ändamål skulle blifva mindre dugligt och änvändbart. Hvad beträffar officerskåren vid de öfriga värfvade regementerna, så var den förhöjning, som beviljade: regementsofficerarne, i allmänhet mindre betydlig, si att för flera af dem en nedsättning till lika procen med embetsoch tjenstemänen skulle medtaga hela förhöjningen. Dessa löner måste derföre blifva före mål för en särskilt reglering, likasom en och annav af de öfriga, på de värfvade regementenas stater uppförda ; men öfriga officerarnes löner torde börs: minskas i likhet med embetsmännens. Vidkommande särskilt den för officerskåren vid Wermlands fältjägareregemente sednast beviljade lönetillökning, anser jag jemväl den böra nedsättas i likhet med de öfrigas, samt dessutom att rege mentet bör ställas på successive indragning. Skälen derför äro så ofta utvecklade, att jag anser mig endast behöfva förnya förslaget, i hopp, att de minskade tillgångarne skola framkalla ett gemensamt bemödande från styrelsen och representationen att nedsätta statsverkets utgifter för detta regemente, helst derför tala jemväl andra hjudande skäl. — . Lönerna för ingeniörskåren hafva blifvit förhöjda först vid -1853 och 1854 årens riksdag och seder mera ytterligare vid. den sednaste. Nedsättning af dessa löner bör ock derföre ega rum, ehuru eljest i flera hänseenden likhet mellan, ingeniörkåren och artilleriet förefinnes.. Ehuru rikets ständer i mera än ett tillfälle förklarat, att de, med afseende särskilt å den indelta armens sammansättning, icke-ansågo särskilta sapPörtrupper erforderliga, medgåfvo de dock slutligen, att ett kompani sappörer skulle. uppsättas, på det att en inöfvad stam för sappörtjensten skulle. vars att tillgå; men då en sådan nu finnes, torde allt hvad som under sådana förhållanden för detta ändamål erfordras, vara tillgjordt; hvarföre jag för min del måste afstyrka, att anslag lemnas för uppsättning af ytterligare ett kompani sappörer. kn 1 ock FÅR matbhillningan ät marcakhanat åt mar