men efter en stund; då han hade hela halsen full med pikar, vrålade han blott af förtviflan och gjorde knappt något försök att hindra Banderilleros från att mångdubbla hans nackprydnader. IDA gaf Presidenten på nytt etttecken. Åter en fanfar! Och tredje akten begyntes dermed, att Manuel Domingueg, den beryktade Espadan, inträdde på arenan och helsade publiken. Han bar en Figaro-drägt, d. v. s. öppen, guldoch silfverbroderad sammetsjacka; hängande resilla (nätmössa) på håret, vida broderade knäbyxor samt silkesstrumpor och skor. I högra handen hade han en lång, tumsbred värja, el estogue, i den venstra en röd flagga å en käpp, el trapo eller la muleta. Tjuren ät länge reta sig, anföll flera gånger så försigtigt och blott till hälften, att intet kunde göras. Slutligen lät han dock narra sig, rusade till och stötte med full fart i den röda flaggan, som Espadan höll med sin venstra hand utvecklad under sin upplyftade högra arm. I det ögonblick djuret sålunda rusade fram under Espadans högra arm och med sitt Korn kanske var blott en tum från hans sida, vände Espadan blixtsnabbt värjspetsen nedåt och rände in värjan ofvanifrån nedåt och i sned riktning ifrån sig, så att värjan gick in öfver tjurens högra bog, just der halsen slutade, och trängde ned snedt igenom hans bröst, så att, då värjfästet stannade på högra sidan af halsen, hade spetsen gått ned och uppsökt trakten af hjertat: Tjuren tvärstannade, stapplade ett par steg och föll. Då framträdde el Caächetero, väpnad med en kort dolk, fattade honom försigtigt i hornet och dödade honom fullständigt genom en stöt i ryggmär gen, bakom hornfästet. Fanfarer! Och flera anspann af 1 med granna seldon, öfverklädda af röda iransar och bjellror, svängde in på benan. FE: krok hakades fast i ett af hästlikena, och un der skrik och i fyrsprång bar det af ut, tills. sist af alla, hjelten i tragedien, Abaniquero, al det största och grannaste anspannet, 8 mul