roslagna sträckning af södra stambanan, eller den s. k. Lagaålinien, framför hvad, med afvikelser härifrån, nu föreslagits. Sedan biskop Annerstedt uppmanat de ståndets medlemmar, hvilka hade vidlyftigare andraganden att i frågan framställa, att, för tidens vinnande, inlemna binayttranden direkte till statsutskottet, samt kortare anföranden af prosten Jansen och komminister Beckman, i enahanda syftning med prosten Lundhelms blifvit gjorda, remitterades propositionen till statsutskottet. El afseende å den kongl, propositionen om medels anskaffatide till fortsättning af statens jernvägsbyggnader, erinrade doktor Sandberg om vådan att mer än oundvikligt vore förtgå på den beträdda banan af utländsk skuldsättning, samt föreslog upptagande af ett utländskt amorteringslån å 9 millioner riksdaler till betalande af den redan befintliga utländska skulden, samt att af de af 12-millionerslånet inom landet utlånta medlen vid de efter hand deraf skeende inbetalningarne samt öfriga statsbesparingar måtte, utom till gäldande af. den utländska skulden, endast så mycket användas till jernvägsarbetenas fortsättning, som oundgängligen fordrades för att icke nyttan af de redan härpå nedlagda kostnader skulle, genom deras afstannahde, förloras. Prosten Hällström fästade uppmärksamheten derpå att Gefie—Fahlujernvägen, genom inkomsterna af trafiken synes väl betäcka omkostnaderna, samt erinrade, med afseende å detta exempel, att man, vid ett ensidigt betraktande af skuldsättningens vådor, ej borde helt och hållet lemna å sido fördelarne af jernvägsanläggningarne. Riksarkivarien -Nerdström ville vid remissen af förevarande kongl. proposition anmärka dels hurusom det deri omförmälda öfverskottet af 1,700,000 riksdaler, som riksgäldskontoret skulle ega att disponera för ränta och amortering å ett nytt jernvägslån, tillkommit i beräkning af en förhöjning i bränvinsskatten; som af rikets ständer ej ännu blifvit beviljad, och hvars resultat, för den händelse att densamma beviljades, ej bestämdt kunde förutses, och dels att den olika räntefotew och beskaffenheten i öfrigt af de föreslagna inhemska stadsobligationerna, enligt talarens tanke, vore föga tjenliga; hvarjemte talaren erinrade att, då banken skulle, på sätt föreslagits, uti det inländska statslånet ingrediera med 2 millioner rdr, det föreslagna inhemska fondsystemet i sjelfva verket skulle uppgå, i stället för fem, till endast tre millioner rdr. Efter en längre diskussion i fråga om rättaste sättet för remiss af sist omförmälda kongl. proposition, beslöt ståndet, i enlighet med det härutinnan af erkebiskopen gjorda förslag, att propositionen remitterades i sin helhet till statsutskottet, men under förklarande att ståndet ville hafva de punkter deraf, som rörde bankfråger, af bankoutskottet handlagda. Kongl. propositionen om ändringar i bränvinstillverkningsförordningen framkallade, vid remissen, yttranden af doktor Sandberg, hviiken talade emot den föreslagna friheten i afseende å tillverkningstiden, såsom skadligt inverkande i moraliskt hänseende, samt af prosten Sonden, som var af motsatt åsigt. Öfriga i förra plenum bordlagda kongl. propositioher och skrifvelser samt inom ståndet väckta motioner remitterädes härefter till vederbörliga utskott, dels utan diskussion och dels åtföljda af yttranden af mindre anmärkningsvärdt innehåll, förutom prosten Rundgrens motion i religionsfrihetsfrågan, deröfver en något längre diskussion uppstod, under hvilken, efter det prosten Sonden, emot motionen, samt med -hufvudsakligt godkännande af Kongl. Maj:ts proposition i ämnet, framställt åtskilliga detaljerade anmärkningar, doktor Sandberg, kyrkoherden Ternström och doktor Säve biträdde motionens syftning, den sistnämnde särskilt erinrande derom, att regeringen, vid framställande af sitt förslag till dissenterlagstiftning, icke visat, huruvida detsamma grundats på förut anställda undersökningar i afseende å antalet af de inom landet befintliga dissenters samt beskaffenheten af deras trosbekännelser, af hvilka undersökningars resultat kunde bestämmas, huruvida och i hvad mån särskild lagstiftning för disse ters vore af nöden eller ej. Kyrkoherden Ötterström, som talade mot motionen, anmärkte i afseende å den siste talarens nämnda yttrande, att de från alla håll försporda klagomålen af presterna sjelfva öfver sekteriska rörelser inom församlingarne, samt jemrande skrifvelser, utgångna från ett och annat konsistorium, som uttryckte sin rådlöshet i fråga om sättet för separatisters behandling, tillräckligt vittnade om behofvet af särskildt lagstiftning i ämnet, och gjorde alla försök att genom folkräkning per capita utröna detsamma, öfverflödiga. Ståndet åtskildes kl; omkring 2, för att i afton åter sammanträda. Borgareståndet. Med anledning af hrr Ridderstads och Björcks sedan sista plenum på bordet hvilande anföranden, rörande K. M:ts proposition om statsverkets tillstånd j och behof, uppstod en liflig diskussion, hvarvid hrr Lallerstedt, Sundvallsson, Kock, Rydin, Wallenberg, Schwan, Grape och Ridderstad yttrade sig. Derefter föredrogs kongl. propositionen om statens jernvägsbygnader. I den dervid uppkomna diskussionen deltogo hrr Ekman, Ekholm, Wahlbom, Carlsson, Wallenberg, Hjerta, Rydin, Widell, Ödmansson, Bruhn, Schenström, Grenander, Bager, Hammar, H. Gahn, Staaff, Schwan, Sundblad, Ridderstad och Eneman. Med anledning af kongl. propositionen om medels anskaffande för fortsättande af statens jernvägsbygnader, hade hr Rehnström ett längre änförande. Derefter afbröts öfverläggningen för att på aftonen fortsättas. Vi aterkomma till en närmare redogörelse. Bondeståndet. På flere ledamöters önskan förbigingos de kong: liga propositioner, som angå jernvägsanläggningarne och medels anskaffande dertill, äfvensom de om reglering af presterskapets löner och om bränvinslagstiftningen. De öfriga kongl. propositionerna och skrifvelserna remitterades till vederbörande utskott, dervid ståndet, i fråga om anslag till reparation af Westerås och Linköpings domkyrkor, så godt som enhälligt motsatte sig sådana anslags beviljande, enär, efter de flesta talares åsigt, de städer; som begagnade domkyrkorna för sin gudstjenst, borde, liksom andra församlingar, underhålla kyrkorna. Endast Per Erik Andersson förordade anslaget till Westerås och C. A. Larsson det till Linköping. : Vid propositionen öm lindring i båtsmanshållet : uttalade man i allmänhet erkänsla för hvad som blifvit föreslaget, men ville att regeringen skulle hafva gått något längre i umnderlättandet af båtsmansroteringen. Nils Pettersson från Kalmar län och Jöns Persson, jemte de öfriga representanterna från Blekinge, hade hvar sina förslag, Jöns Perssons utgående på att staten skulle öfvertaga hela beklädnadstillägget, hvarom äfven Nils Pettersson förenade sig. Matts Persson, Lagergren och Anders Gudmundsson förbehöllo sig att få en annan dag inmen efter en stund, då han hade hela halsen i full med pikar, vrålade han blott af förtvifod RE RR