STOCKHOLM den 28 Okt. De förhandenvarande utskottsvalen erinre åter om en oformlighet i vår grundlag, sor sedan länge är allmänt insedd och utdömd nemligen sjelfskrijvenhesen till ordförande iut skotten för den enligt riddarhusmatrikeln äldste närvarande ledamot af ridderskapet oct adeln... Det till sednaste riksdag hvilande för. slaget att borttaga detta, numera alldeles orim: liga prerogativ, strandade då på motstånde från den junkerliga riddarhusmajoriteten, som häri just ser ett medel att göra lycka och ha. stigt bana väg för unga bögvälborenheter, hvilke icke genom personliga egenskaper eljest skulle kunna göra sig gällande, hvarpå man har mån. ga färska exempel att uppvisa, såsom grefvarne G. Lagerbjelke och E. Sparre m. fl.. Det fö ridderskapet och adeln högst obeqväma och med många svårigheter förbundna i detta sjelf. skrifna ordförandeskap visar sig nu, såsom så ofta förut, derutinnan, att elektorerna, äfver om de inom den herrskande majoriteten sam: vetsgrannt vilja söka efter något mera fram: stående förmågor, möta ganska stora svårigheter, i det personer, som företrädesvis kunde vara lämpliga till ordförande, kunna ha et allt för lågt riddarhusnummer, hvaremot möjligen äfven, skickliga ledamöter med högre nummer bli uteslutna från ledamotskap, endast derföre att man icke vill göra dem til! ordförande. Under riksdagens lopp sko!a de öfriga olägenheterna af täta ombyten i ordförandeskap och insättandet på ordförandeplatsen af personer, som äro mer eller mindre främmande tör förhandlingarne m. m.. väl åter. framställa sig. SiDå emellertid ridderskapet och adeln icke velat genom undanrödjande af ifrågavarande stadgande lemna en gärd åt rättvisa och billighet och på samma gång göra sig och sina elektorer en väsentlig tjenst, är det af vigt för de tre ofrälse ståndens ledamöter i utskotten att tillse; det olägenheterna af denna sjelfskrifvenhet icke bli ännu större, derigenom att ordföranden tillskansar sig en makt och befogenhet, som honom alls icke tillkomma. Det har på senare tiden gehom tilltagsenhe å den ena samt beskedlighet och undfallenhef å den andra sidan blifvit. ganska vanligt iutskotten, att ordföranden; utom den ledning af öfverläggningarne, som tillkommer honom. företagit sig att helt och hållet på egen hand bestämma rörande utskottets sammanträden. den ordning, i hvilken de särskilta ärendena till behandling företagas m. m. Då en dylik sjelftagen makt icke har det ringaste stöd af grundlagen, och då man tillika sett tillräckligt med exempel uppå, huru densamma uti ett särskilt partiintresse kan användas, för at draga ut på tiden, undanskjuta eller rent af undertrycka åtskilliga frågor, som äro för ordföranden mindre smakliga och välbehagliga 0. 5 Vv. — bör man förmoda, att utskottsledamöterna icke af någon falsk och i sådana ärenden som dessa alldeles obehörig courtoisie låta athålla sig från att yrka och genomdrifva sin alldeles obestridliga rätt att bestämma så väl rörande sammankomsterna som föredragningsordningen samt: alltannat, som på ärendenas gåhg kan ha ett mer eller mindre direk inflytande.