Mitt förslag vid förra riksdagen var att öka antalet elektorer från 30 till 50. Men då denna framställning på den: mera enskilta sammankomst, ståndets ledamöter å börsen hade förlidne söndag, ansågs af dem, hvilka hylla en friare åsigt, såsom ett allt för starkt steg på emancipationens bana, och deremot antalet 40 såsom det högsta man kunde våga på, så vill jag också såsom en medelväg föreslå siffran 40. 28 i riksdagsordningen lemnar ridderskapet och adeln samt presteoch borgarestånden rättighet att genom e!ektorer tillsätta ledamöter i utskotten. Här är således antalet af elektorer öfverlemnadt åt hvarje stånd att efter sig företeende omständigheter sjelf bestämma. Något grundlagsvidrigt finnes således icke i nu gjorda förslag. Gerna vill jag undvika någon diskussion om sättet huru val af elektorer inom detta högtärade stånd vid sist förflutne riksdagar blifvit åvägabragt. Men uppfordras jag dertill, så skyr jag ingalunda offentligheten. Utan att till lif åter väcka gamla och obehagliga tilldragelser, hemställer jag vördsamt, att vi endast må hålla oss till närvarande förhållanden. Vi synas alla vara derom öfverens, att 28 i riksdagsordningen så må blifva förändrad, att vi från det medelbara, eller valsätt genom elektorer, öfvergå till den omedelbara valordningen. Följdriktigt borde detta finna genklang hos det nya borgareståndet. hvars samtlige ledamöter, såsom jag tror, hafva för sin härvaro att tacka det sednare valsättet. Förnekas kan väl icke, att man med allt skäl kan förutsätta en större kollektiv förmåga hos 40 än hos 30 elektorer, att bland ståndets ledamöter, vanligen cirka 60 närvarande, utse passande utskottsledamöter Man anför visserligen, att, när dessa 40 elektorer sammanträda, det vore svårare att der offentligen diskutera utskottsledamöternas lämplighet, enär snart sagdt hvar och en af dessa 40 måste lemnas en plats i utskott, än om antalet vore inskränkt, såsom det nu är, till 30. Men så är ej min tanke. Ty oss emellan, mina herrar, frånvarande eller närvarande, måste man ej rygga tillbaka för att öppet uttala sina åsigter, enär personliga konsiderationer under intet vilkor få göra sig gällande hos den, som sig det ansvarsfulla riksdagsmannavärfvet åtagit. Sådan var också den opinion, som hyllades vid de sista riksdagsmannavalen i hufvudstaden, der antalet valmän inom hvarje valkrets uppgick till omkring 700. Vi uppträdde der och offentligen uttalade våra åsigter om dagens större frågor. Minst borde vi på stockholmsbänken uttala den öfvertygelsen, att valen, just i och för detta offentliga uppträdande och den offentliga diskussionen om vår egen och andras lämplighet för riksdagsmannavärfvet, haft en mindre tillfredsställande utgång. fMen nog för denna gång! Jag förbehåller mig rättigheten att,alltsom diskussionen fortgår, få framdraga de ytterligare skäl jag möjligen kan hafva att anföra. Min framställning kan genom votering blifva underkänd; min öfvertygelse kan ingen majoritet undertrycka. Den dag varder kommande, då det nya bergareståndet kan bittert komma att ångra, att det ej rastlöst fortgår på reformernas nu för oss sent omsider banade stig. , Detta hr Schwans förslag understöddes, såsom vi förut omnämnt, af hrr Rydin, Grape och Lallerstedt, men bekämpades af hrr Gråå, Wallenberg, Ekholm och Gahn, som ville att elektorernas antal skulle, såsom förut, förblifva trettio. Från denna sida anfördes hufvudsakligen, att då riksdagsordningens 28 föreskrifver, att utskottsledamöterna skola utses genom elektorer, bör man ställa sig detta stadgande till efterrättelse, ehvad man än må tänka om lämpligheten af ett sådant valsätt; men en tillökning i elektorernas antal derhän, att nästan samtliga ståndets ledamöter blefve elektorer, innebure ett kringgående och faktiskt åsidosättande af nyssnämnde grundlagsstadgande, hvartill ståndet icke borde göra sig saker. De herrar, som voro anhängare at elektorernas förökande invände häremot, att om motståndarnes resonnement vore riktigt, så hade ståndet oriktigt förfarit, då detsammhb efterhand ökat elektorernas antal ända till trettio. Beslutet derom hade likväl olifvit enhälligt fattadt, och särskilt vitsordade prosokollen, att hr Ekholm, som nu motsatte sig den föreslagna tillökningen, då hade med värma understödt den af hr Wern s:r derom föreslagna motionen. Ståndet beslöt emellertid, såsom vi redan nämnt, ned 30 röster mot 24, att elektorernas antal skulle, såsom hitintills, förblifva trettio.