Ett nytt krig har i dessa dagar utbrutit. Spanien går att af Marocko kräfva upprättelse för en följd af brott emot folkrätten, begångna på de marockanska kusterna, och för en mängd förolämpningar mot Spanien, som detta land, till följd af inre söndringar och deraf härflytande vanmakt, alltför länge måst fördraga. Det kan vid första påseende synas som om detta vore den enklaste sak i verlden, och att Europa endast hade att helt lugnt afvakta huruledes här komme att förnya sig samma företeelser, som man bevittnat öfverallt, der vesterländsk krigskonst och disciplin drabbat tillsammans med heleller halfbarbariska horder. Det kunde synas som om Spanien, då det här angriper det sista näste vid Medelhafvets kuster, der sjöröfvare hafva sitt tillhåll och finna skydd, borde anses utföra ett värf af högsta intresse för alla sjöfartsidkande nationer, och att Spanien derföre också borde följas af hela Europas bifall och välönskningar. Kabinettspolitiken tillåter dock aldrig någon sak att få vara riktig tydlig och klar och bedömas, ensam för sig, utur rättvisans och de rent menskliga intressenas synpunkt. Der finnas alltid, och oftast i samband just med de i sig sjelfva klaraste och enklaste frågor, några särskilta intressen, någon afund, någon misstro, några fördomar, som inveckla förhållandena och låta hotande moln framskymta vid horisonten. Så ock i denna spansk-marockanska fråga. Europa har sannerligen anledning. att med oro följa dess utveckhng. Förhällandet är nemligen det, att England hittills ansett sig genom besittningen at Gibraltar hafva i sin hand Medelhafvets nycklar. Kusten gentemot den verldsberömda klippfästningen har innehbafts af barbariska horder, som väl kunnat oroa sjöfarten och utplundra en och annan kofferdifarare, som råkat af vind eller ström drifvas för nära cen afrikanska kusten; men de ha icke gjort England herraväldet på Medelbafvet stridigt och icke tvistat med det stolta Albion om nycklarne till Gibraltars sund. Väl har engelska regeringen länge med sneda blickar betraktat det lilla fäste, Ceuta kalladt, som spaniorerna ega på den marockanska kusten, gentemot Gibraltar; men platsen har varit alltför obetydlig för att väcka några allvarsammare farhågor. I det ögonblick deremot, då Spanien förklarar Marocko krig, efter att ha rustat sig på ett sätt, som antyder dess afsigt att föra detta krig med eftertryck, framställer sig för engelska regeringen möjligheten deraf, att detta krig kunde leda derhän, att spaniorerna,