det, att kejsaren af Österrike skall besöka kej sar Napoleon i Compiegne. Constitutionnel innehåller en lång artike om den tyska reformrörelsen. Tidningen fin ner densamma alltför obestämd till sitt ända mål, men medgifver dock, att det periodisk förnyandet af dylika agitationer häntyda p att ett nationelt behof finnes, som behöfve afbjelpas. Vid Lyon komma storartade arbeten att fö retagas, till stadens skyddande mot Rhone och Saones öfversvämningar. Kostnaderna be räknas till 12,600,000 francs, hvaraf ena hälf ten tillskjutes af staden, den andra af staten Sardinske ministern Dabormida har i er beskickning anländt till Paris, hvarifrån har kommer att begifva sig till London. Franska regeringen haransett nödigt at göra slut på presterskapets demonstratione: till förmån för påfvens verldsliga makt. Tid ningarne ha nemligen blifvit anmanade at icke vidare meddela de biskopliga herdabref. ven rörande denna fråga samt att afhålla sig från all polemik mot dem. Kultusministerr Rouland lärer komma att i ett cirkulär lugne prelaterna i afseende på regeringens afsigter ENGLAND. I Woolwich ökas ännu alltjemnt arbetarner antal för påskyndande af arbetena i arsenaler och det armstrongska kanongjuteriet. Unde gistlidne månad voro i nämnda regeringseta: blissement icke mindre än 8655 personer sys selsatta. TYSKLAND. Den delen af österrikiska reserven, som varit inkallad i tjenst, har nu blifvit derifrår befriad, men ålagd att i stället betala er viss afgift. Om den sammankomst, som österrikiske polisministern baron Hibner haft med åtskilliga inflytelserika personer i Ungern berättas. att han dervid frågat dem hvad de önskade af regeringen och sagt dem att man ville inkalla en ungrare i ministeren. De församlade svarade härtill, att detta icke skulle tjena till någonting, ty om äfven den mest populäre ran blefve utsedd, skulle han snart bli ut nött, såvida det nu rådande systemet bibe: hölles. Baron Hiibner förklarade, att de nu: varande ministrarne gerna ville vika ifrån den nuvarande stränga centralisationen, men att den högsta viljan oböjligt hölle fast vid den. Dock ville regeringen gerna gå in på billiga fordringar af aristokratpartiet. Grefve Caroly nämnde då den gamla ungerska municipalförfattningens återställande, representationsrätt, landtdag, att alla de förr till ungerska kronan hörande länderna skulle med detsamma åter införlifvas, konungen krönas o. s. v. Baron Hiibner fann det besynnerligt, att alla ungrare, som han träffade, gjorde precist samma fordringar, och lofvade göra allt för att bereda gehör åt ungrarnes önskningar. Alla större tyska städer förbereda sig till firandet af Schillersfester, I dessa dagar skall den preussiska expeditionen till Japan afgå. Den består af trenne örlogsfartyg, Thetis, Frauenlob och Arcona. För den diplomatiska missionen står preussiske generalkonsuln i Polen, grefve Eulenburg, i spetsen; till föreståndare för den merkantila afdelningen har man sökt vinna Wilhelm Heine från Newyork, som förut besökt Kina och Japan; men hans svar å anbudet är ej ännu ankommit. Chef för eskadern blir kapten Sundevall (svensk). ITALIEN. Sardinska kamrarnes sammanträde, som, enligt förut gjord kallelse, skulle ega rum den 1 November, har blifvit uppskjutet till den 1 Januari 1860. . Uti sardinska kabinettets sammankomst den 10 dennes skola grunderna för mellersta Italiens regentskapslag blifvit uppställda. Prinsen af Carignan skall såsom regent beklädas med full konungslig makt och myndighet. Vid hans sida skola stå tvenne råd, det ena för politiska, det andra för militära ärenden. De närvarande guvernörerna skola bibehållas, likväl med rätt för regenten att afsätta dem, om han så finner för godt. Befattningen såsom regeringsråd för militära ärenden tros komma att uppdragas åt general Fanti, som redan är af mellersta Italiens regeringar utnämnd till högste befälhafvare. öfver det italienska förbundets armå. Parmas och Modenas diktator, general Farini, har strax efter sin ankomst till Parma hållit sträng räfst med de myndigheter, hvilkas bristande vaksamhet möjliggjort det under flera timmar fortsatta tumult, hvarvid Anviti mördades. Han lät genast vidtaga talrika häktningar och afsatte tvenne af lagskipningens förnämste bandhafvare, nemligen generalprokuratorn och instruktionsdomaren. Befolkningen var särdeles belåten med detta diktatorns kraftfulla uppträdande för rättstillståndets återförande till laglig ordning,samt hade tillkänaagifvit denna sinnesstämning genom lyckönskningsadresser. Oaktadt dessa den parmesanske diktatorns lugnande åtgärder, hade sardinska regeringen dock, efter någon tvekan, ansett nödigt att beordra de piemontesiska trupper, hvilka varit förlagda såsom garnison uti Piacenza, att afmarschera till Parma. Anledningen till denna åtgärd skall vara en i skarpa ordalag affattad fransk not, hvaruti sardinska kabinettet uppmanas att antingen draga försorg om mördarnes bestraftande, eller åtminstone förekomma upprepandet af dylika tilldragelser, eller ock desavouera en regering, hvilken, förd i konung Victor Emanuels namn, genom sin svaghet komprometterat suveränens ära. Härvid bör dock ej glömmas, att det just var i kraft af Villafrancafördragets afslutande och franska kabinettets uttryckliga uppmaning till dinska regeringen, som de at densamma i Parma, Modena och Toscana tillsatta piemontesiska kommissarier, hvilka skulle upprätthålla en ordnad styrelse, blefvo af sardinska regeringen återkallade. Man förmodade äfven uti Turin, att sardinske utrikesministern Dabormidas resa till Paris