STOCEHOLM den 20 Okt. Om det är sänt, att svenskarne i allmänhet ej lärt sig att uppfatta. tiden såsom någonting dyrbart, hvarmed man bör hushålla lika väl som med kontanta tillgångar, så äro i sanning vårt konstitutionella Nf och vårt representationsväsende icke egnade att bibringa nationen en sundare uppfattning och förståndigare vanor i detta hänseende. Under en hel veckas tid, sedan representanterna för de fyra stånden till följd af riksdagskallelsen kommit tillsammans till riksdag, hinner man så långt, att de respektive stånden kunna om lördag låta en mängd onödiga och af banala fraser sammanväfda helsningstal löpa af stapeln. Sedan det enda betydelsefulla af hela den ofantliga mängden af vid riksdagens början vexlade tal, nemligen trontalet, om måndag blifvit hållet, torde man kunna ha någon utsigt att utskottsvalen kunna ega rum i slutet af nästa vecka, så att de egentliga riksdagsarbetena kunna taga sin början med den derpå följande veckan. Dessa båda på ceremonier förspillda veckor skola emellertid kosta de tre ofrälse ståndens kommittenter omkring 24,000 riksdaler, oberäknadt den kostnad tidsförlusten eljest medför för staten och enskilta, och valutan, som derför erhålles, torde väl kunna anses skäligen klen. I dag ha stånden för första gången sedan riksdagens öppnande kunnat sammanträda på sina sessionsrum, sedan på riddarhuset de båd: föreskrifna fyra uppropen egt rum och sedan de tre ofrälse stånden i dag på förmiddagen varit kallade att af justitiestatsministern, efter fullbordad granskning af fullmakterna, mottaga sina riksdagsmannapoletter. Hos adeln hölls formligt förut pålyst plenum, vid hvilket dock endast helsningstal och någraandra formsake; förekommo. De ofrälse stånden sammanträdde efter poletternas erhållande å sina respektive -sessionsrum, dåi presteståndet dess talman, erkebiskopen, och i de båda andra stånden de representanter, som grundlagen bestämmer :kola föra ordet innan talman är nämnd, helsade ståndsbröderna, hvarjemte de båda sistvämnd: stånden utsågo de deputationer, som i morgon förmiddag hos K. M:t skola begära talmän. Intet af helsningstalen hade någon egentlig politisk färg eller betydelse; erkebiskopens gickpå den kända melodi, vid hvilken man under en följd af riksdagar hunnit väl vänja Big.