Article Image
Om vattenledningsarbetena i Stockholm. Bland allmänna arbeten, som verkställas i hufvudstaden, är vattenledningen för närvarande denvigtigaste, och hvilken, om den kommer till stånd, kommer att för Stockholms befolkning medföra de mest helsöbringande följder i sanitärt hänseende. Det är derföre at synnerlig vigt att ett så allmännyttigt arbete utföres med yttersta omsorg, på samma gång det är en pligt för verkställarne att påskynda detsamma, så långt ett sådant påskyndande låter förena sig med noggrannheten, hvilken alltid blir det förnämsta vilkoret att uppfylla. Emellertid hafva vattenledningsarbetena fortgått hela sommaren. Bittra klagomål öfver li:gsamheten och bristande god vilja att gå der trafikerande allmänheten till mötes hafva gjort sin und i tidningarne. Dessa klagomål hafva tyvärr v:it grundade. Ettallmänt kändt förhållande är, att på Götgatan, med flera gator, ligga i närvarande stund några och tjugo kubikfamnar sten upplagda, hvars massa dagligen ökas, utan att anstalt göres för dess borttagande. Nog borde den, som leder dessa arbeten, likväl veta, att ett hundra kubikfamal fast berg genom sprängningen ökas till 60 å 180 famnar, och att om också sten lägges till fyllning omkring rören, såsom här oriktigt skett, uppstår i alla fall en behållning af omkring hälften af den utsprängda stenmassan. Då man erinrar sig, atten kubikfamn sten lemnar 58 å 60 hästlass, och denna stenmassa småningom bortskaffas, finner man lätt, att äfven efter slutad nedläggning en ansenlig tid fordras att bortföra flera hundrade lass. Det djup, hvartill rören i allmänhet blifvit nedlagda, är alldeles för stort, såvidt det beror af frostens nedträngande, som under denna latitud och så nära hafsytan aldrig nedgår djupare än tre fot, äfven under de mest kyliga vintrar. Omkring fem kubikfot pr löpande fot äro således alldeles onödigt uppgräfda, och man kan beräkna att härigenom omkring 16,000 rdr blifvit bortkastade. Vid Norrbro deremot, som är den kallaste lokal i hela Stockholm, enär nordlig och nordostlig blåst der betydligt bidrager att afkyla stenmassan, och der det varit absolut nödvändigt att gå under vattnet, just der läggas rören ofvanpå bron och utåt långa stycken ej fullt en fot under trottoirens öfre yta. Då man vet att sten är vida bättre värmeledare än grus och sand, är det ju klart, att då kylan åtminstone nedtränger till 2 fots djup i vanlig jord, och merändels till mer än en fot isand, måste den till ännu större djup genomtränga en stenbeklädnad, som för öfrigt ej är mer än 5 å 6 tum tjock. Det är bekant, att en stark meningsskiljaktighet egt rum inom vattenledningsstyrelsen i denna fråga om sättet för vattenrörens förande öfver strömmen, och det berättas, att en ledamot på det enträgnaste afstyrkt det nu vidtagna sättet, men öfverröstades af tre andra, bland hvilka ingendera är praktisk ingeniör. Det skall nu blifva underbart att se, huruvida icke vattnet i rören kommer att frysa, och om icke i sådant fall, då vattnets volym tilltager vid isbildningen, rörledningen kommer att sprängas. Huruvida för öfrigt hela förfarandet, jemte den arbetsmetod som följes, kommer att leda derhän, att Stockholms invånare kunua för framtiden påräkna något vatten, lemnar ins. åt framtiden att afgöra. Men då, efter hvad dagligen synes, rören nedlöggas och sammanfogas lindrigast sagdt utan tillbörligt afseende på grundens beskaffenhet och utan att tillräckliga försigtighetsmått vidtagas, cus för att vid igenfyllni gen af grafven bibehålla röret i orubbadt läge, mycket mindr. i framtiden hindra deras förskjutning j den tryckning som på dessa st på den omgifvande lösa grund liggande husmassor; och Jå v tillsynen öfver deita arbetes utt le är anförtrodd åt personer utan föregående erfarenhet i den sak de åtagit sig, och hvilka i sin tur till sjelfva verkställandet använda okunniga eller åtminstone värdslösa arbetare, är det icke omöjligt att arbetet i sin ivibet misslyckas. Här torde vara stället att nämna, det anordning och utförande af större vattebledningsarbeten äro bland de svåraste i ingeniör bar att lösa. Det är d

12 oktober 1859, sida 3

Thumbnail