STOCEEOLM den 12 Okt, Bland de många olikartade frågor, hvilka utgjort föremål för de af regeringen på grund af ständernas önskan nedsatta komitgers verksamhet, en verksamhet, hvars frukter nu efterhand, likasom fältets: under denna årstid, blifvit ipbergade och samlade för att framläggas påriksdagens bord, intager ostridigt skjutsfrågan ea af de vigtigaste platserna. . De män, som erhöllo uppdraget att utreda detta lika mångsidiga och invecklade som maktpåliggande ärende, ha dervid mötts af en mängd intrasslade förhållanden, sekelsgamla olägenheter, häfdvunna fördomar; och deras arbete har sålunda ingalunda visat sig vara af det lättaste slaget. Resultatet af deras undersökningar, det organisationsförslag, som komiten på grund: bäraf ansett sig böra afgifva,ligger nu för våra ögon, och vi vilja här deröfver meddela en i korthet sammanfattad redogörelse, beledsagad af de anmärkningar, hvartill en och annan punkt, enligt vårt sätt att uppfatta saken, kan gifva anledning. Omsorgen om resandes fortskaffande har at ålder i vårt land utgjort, icke såsom fallet är i de flesta andra civiliserade länder antingen uteslutande ett statsbestyr eller ock en åt den enskilta företagsamhetsandan öfverlemnad industri, utan en på jordbruket lagd, tryckande och högst ojemnt fördelad skattebörda. Följden härat har blifvit å ena sidan ett i bredd med den ökade rörelsen i landet jemöt stigande, för jordbrukets utveckling och jordbrukarens sedlighet ganska menligt onus. å andra sidan ett-i högsta måtto klent, ofullkomligt och obeqvämt kommunikationsväsende. Afhjelpandet af båda dessa. svåra olägenheter har ock derföre länge utgjort ett föremål för lagstiftarnes uppmärksamhet. och de sist församlade ständernas anhållan om förordnandet af en komit gick hufvudsakligen ut derpå, att denna borde utreda och föreslå, huruvida och på hvad sätt skjutsningsbesväret må kunna från jordbruket skiljas och denna vigtiga angelägenhet föröfrigt i framtiden på lämpligaste sätt ordnas. Man finner häraf, att det ämne, hvaråt komiten haft att egna sin uppmärksamhet, egentliger utgöres af två frågor, skattefrågan och: organisationsfrågan. Hvad den förra angår, ha upplysningar och yttranden derom blifvit, infordrade och samlade såväl inom landet som ock ifrån främmande stater. I afseende å gästgifveri-, hålloch reservskjutsningsbesväret ha de skjutsningsskyldiga i sexton län allmänt uttalat den önskan, att detta skjutsningsbesvär måtte skiljas från jotdbruket samt öfvertagas af staten. och samma mening har blifvit delad af de flesta skjutsningsskyldiga i sju andra län. Den sålunda uttryckta åsigt representerar majoriteten af 53,6173, hemman, som utgör totalbeloppet af de skjutsningsskyldiga inom riket. af: hvilka likväl ej mindre än 220023, icke för närvarande äro till skjutsning indelade, men kunna blifva det i hvilket ögonblick som helst. Huru tungt och ojemnt bördan faller på de öfriga kan slutas deraf, att under det ett hemman i Gefleborgs län måste till entreprenören erlägga i kontant. bidrag 480 rår. så uppgår detta bidrag i Westernorrlands län till ej mer än 1 rdr 50 öre. Hvad dernäst posiskjutsen angår, så har af de flesta posthemmansinnehafvare den önskan blifvit framstäld, att staten måtte öfvertaga postföringen, med vilkor att berörde hemman åläggas utgöra de onera, från hvilka de nu äro befriade. Rörande kungsoch kronoskjutsen har den mening allmännast gjort sig gällande, att dess utgörande måste fortfarande vara med Jordbruket förknippadt. Inom åtskilliga län ha somliga menigheter erbjudit sig att lemna bidrag till. den kostnad staten genom det. allmänna skjutsningsbesvärets öfvertagande skulle komma att vidkännpas; andra åter ha icke förklarat sig villigas.att särskilt härtill bidraga, utan ansett kostnaden böra ersättas genom ökad bevillning, eller ock, enligt åsigten hos en mindre del, betäckas genom förhöjande af skjutslegan. Inom städerna har man i allmänhet framstält den önskan, att skjutsningen måtte öfvertagas af staten. För vinnandet häraf ha 47 städer erbjudit kontanta bidrag till: bestämdt belopp; i 18 andra städer ha de skjutsningsskyldiga förklarat sig villiga att antingen lemna dylika bidrag, likväl utan att bestämma beloppet deraf, eller ock för ändamålet afstå vissa bygnader eller andra lägenheter. Inom de öfriga 24 städerna ha de skjutsningsskyldiga antingen vägrat hvarje slags bidrag eller ock underlåtit att i frågan afgifva bestämda yttranden. I afseende på jernvägstrafikens inverkan på skjutsåtgången 1 dess grannskap, har visat sig, att skjutsen i Malmö och Lund samt från Alingsås på de sednaste åren betydligt förminskats, samt emellan Arboga, Örebro och Nora nästan alldeles upphört, hvaremot den på de från nimnda städer åt andra håll löpande vägar mycket ökats. Att helt och hållet frigöra de skjutsningsskyldiga från en börda, bvilken, om än från början påtvingad, dock at ålder dem tillhört, och sedermera genom lag blifvit formligen befästad, ha de komiterade ansett för närvarande omöjligt, emedan i fall staten skulle uteslutande på sin bekostnad öfvertaga hela befordrivgsväsendet i riket, så borde detta, efter andra länders föredöme, också ordnas på ett follt ändamålsenligt sätt; men att då kostnaden, i anseende till vägarnes stora uta ve