kare den unga, förorättade flickan måste anse mig vara! Himlen vare lof att jag åter är i England, för att kunna rycka masken af honom och bestraffa honom såsom han förtjenar! Att öppet förklara honom såsom en bedragare kan du välv, inföll Harold, men att befordra honom till välförtjent straff, det blir dig svårare. Du har icke längre qvittot på de erlagda. femtusen punden i dina händer.o i. ;Men min kusin — ; Bahl afbröt hans vän, hyser du ännu något förtroende till den mannens heder? Jag har länge varit af den öfvertygelse att -Lilini hade rätt: bättre att lita på sitt hufvud än på sitt hjerta. Jag önskar att han vore här! Jag vet icke hur det kommer till, fortfor han, men jag kan ej få den öfvertygelsen ur mina tankar, att hans öden på något vis stå i samband med tilldragelserna inom din egen familj. Det utomordentligt stora intresse, han visat för dig; och hans bekantskap med dina angelägenheter öfvertyga mig att om hvad som nu måste synas hemlighetsfullt och besynnerligt någon gång blir förklaradt, så skall man finna, att äfven han haft sin hand med i spelet. . Hans åhörare hade redan länge haft samma öfvertygelse. som . blifvit ännu mer befästad genom den hastiga förtroligheten emellan doktor Curry och spanioren, hvilka till en börJan syntes vara främlingar för hvarandra. Det låter alldeles som en roman, sade han, men tiden, som förklarar så mycket, skall väl äfven sprida ljus häröfver. Jag lemnar derföre allt till tiden. Detta samtal egde rum straxt efter Harolds återkomst från Grange. Vid middagen välkomnades han båd af sir Mordaunt och generalen med mer än vaulig värma. Det låg någonting faderligt i deras helsning, ty båda anade, af hans purprade kind och strålande blick, till utgången af hans besök vid Grange, Innan general Trelawney lemnade Granstoune anhöll Harold om ett samtal med bonom,