Det brustna hjertat. Ur Washington Irvings Sketch-Book. Personer, som öfverlefvat ungdomens varma känslor, eller hvilkas lif utgjort en kedja af kalla beräkningar, skratta vanligtvis åt kärleken och anse denna romantiska passion nästan endast för en uppfinning af poeter och romanförfattare. Min menniskokännedom har dock lärt mig att tänka annorlunda; den har visat mig, att äfven hos de kallaste naturer slumra dolda gnistor, som, en gång antända, blifva brännande, ofta förvärande till sina verkningar, ehuru det yttre skalet genom verldens bekymmer frusit till is eller genom konvc nansens fordringar stelnat till ett tomt smålöje. Emellertid tror jag på den blinda gudens makt och betviflar ej hans Jlärors sanning; skall jag tillstå allt? jag tror på ett brustet hjerta och på möjligheten af att dö af kärlek! Likväl anser jag, att denna sjukdom i allmänhet ej angriper mitt eget kön, men jag tror fullt och fast, att den bleker rosorna på mången älsklig qvinnas kinder och bäddar åt henne en förtidig graf. Mannen är en varelse med äregirighet och kraft; han deltager gerna i verldens kamp och buller samt anser kärleken oftast blott som sina ungdomsårs rosendröm, eller som en ljuflig sång, hvartill han lyssnar under stri dens mellanakter. Han kämpar för ära, rykte rikedom och makt! — Qvinnans hela lif är deremot ett lif af kärlek och hängifvenhet: hjertat är hennes verld; hennes största äregirighet är att herrska der, hennes högsta sträfvan att upptäcka dess dolda skatter. Hon sätter all sin sällhet, alla sina förhoppningar ombord på tillgifvenhetens bräckliga farkost, och lider den skeppsbrott, är hennes tillstånd förtvifladt, ty då brister hennes hjerta. En olyoklig kärlek kan förorsaka mannen mänga bittra stunder; den sårar hans fåfänga eller beröfvar honom utsigter till lycka och glädje; men handling och verksamhet äro hans hufvudsak, och han kan skingra sina