Den har icke ännu blifvit det, sade Harold. De dårarne! mumlade skotten — icke uttagen ännu! Det skulle ju ett barn eller en gammal gumma hafva kunnat göra. Och han sporrade otåligt sin mulåsna. Resans hastighet förminskades mycket genom Peter Bodgers oskicklighet. Ehuru den gamle krigsmannen tjenat all sin tid vid ett kavalleriregemente, hade han aldrig förr stigit upp på en mulåsna. Det fordrades allt hans husbondes allvar och inflytande för att förmå honom sätta sig upp på den åsna ODonnel lemnat till hans begagnande. Han ansåg det såsom en verklig skam, och kanske var detta det enda tillfälle då han yttrat en motsägelse. Jag fruktar att vi få lemna honom qQVärn, sade grefven. Då får ni lemna mig med, svarade doktorn. Peter och jag hafva lefvat för länge tillsammans för att vi skulle skiljas åt i det här vilda landet, ehuru han visserligen är mera bekant dermed än jag, tillade han, då han tjenade under Wellington i alla hans ärorika fälttåg. . Utom nöjet af att se er,, sade IHarry Burg, och min tacksamhet för den vigtiga tjenst ni gjort mig, så är er hitkomst af högt värde; möjligen skall ni genom er skicklighet kunna rädda lifvet på den ädlaste, den bäste man., Lif och död står i dens hand, som är öf. ver 0ss alla, svarade skotten. De visaste! bland oss äro blott ringa verktyg i der. Jag vill inte derföre , at mala — mala — hur var det der. he namnet nu igen? — atthan ej kunde fallit i söm re! händer än minan, tillade han med en skymt af vetenskaplig stolthet. Det blir inte den: första kula jag dragit ut. KLilini, som red vid hans sida, qväfde med. svårighet en suck. ns bän VAT