STOCEKCLM des 28 Sept, Ett vittnesbörd derom, att Italiens sak stå högt i Europas opinion och att den italiensk: frågan specielt ligger den politiskt tänkande allmänheten i England varmt om hjertat eger man uti det sätt hvarpå Times för när varande behandlar denna sak, Samma blad som i början af året med så mycker värma förfäktade Österrikes rätt, följer nu enligt sin vana, så mycket med strömmen att det i snart sagdt hvarje nummer tage de italienska patrioterna under armarne. en ledande artikel rörande Central-Italier uttalar Times ohöljdt sin beundran fö; det värdiga sätt, hvarpå hertigdömenas och Romagnas folk fullfölja sin kallelse, ehur med -en i värdig ton hållen varning til dessa folk att af ingenting låta sig störas i sin sjelfkänsla, i sin tro på sig sjelfva Närmaste anledningen till förevarande artike är en i England nyligen öppnad subskription med lord Shaftesbury i spetsen, i ändamål att verka för den goda saken. Efter en in. ledning, hvaruti vigten och :betydelsen af nationers aktning försig sjelfva i allmänhetframhålles, fortsätter det stora Citybladet: sina betraktelser i följande ordalag: Värt råd till italienarne under nuvarande kritiska period är att respektera sig sjelfva att tro på styrkan af sin ställning, alt känna sina egna tillgångar och den fördelaktiga punkt, på hvilken de stå. Här fordra nemligen tio millioner menniskor inför Europas ögon helt enkelt rättigheten att få sjelfva välja sin styrelse och sina regenter. Ginge saken ut blott på deras egen sjefförstoring, så skulle den icke för ett ögonblick förmå hålla sig uppe, och de skulle med rätta misslyckas 1 försvaret deraf; men det är ej så; det är den enklaste, naturligaste handling af rättvisa, som de fordra, och ingenting derutöfver. Vi uppfordra dem att begagna den styrka, som denna omständighet gifver dem, helst som deras antal är tillräckligt aktningsbjudande för att understödja billigheten af anspråket, samt ikläda detta en sådan form och eri sådan storhet, som af Europa måste erkännas, Verlden är — vi äro ledsna att nödgas söga det — hvarken så samvetsgrann eller så logisk, icke ens i det 19:de århundradet, att den ju icke gör en betydlig åtskilnad i hvilken skala en orättvisa begås. Tror man i Italien, att Europa nu befinner sig i.en sådan ställning, att det vill se tio millioner menniskor huggas istycken, derföre att de helt enkelt yrka på de för fria stater allra naturligaste rättigheter? Man måste inse, att sådant är Omöjligt. Och om italienarne inse detta, och känna det nog lifligt för att begagna denna kännedom såsom en säker grund för handling — om de inse sina fördelar och deruppå stödja sina anspråk, och dervid hålla fast — då är deras sak utan fara. Sjeltva Monitören erkänner — väl med en viss trumpenhet, men den erkänner det dock — att de äro herrar öfver ställningen. Jä Under det vi således till fullo uppskatta den vänliga sympati, det nit och den entusiasm, som hafva ifrat för bildandet af en central-italiensk komite i detta land, till hälften bestående af italienare och till hälften af engelsmän, i ändamål att åvägabringa en demonstration och samla penningar, kunna vi icke säga att en sådan åtgärd helt och bållet vinner vårt bifall, såsom lämpad efter tillfälle och sak. Lord Shaftesbury, hvars starka italienska sympatier natu.ligtvis gjort hohom i härvarände italienares ögon passande att bekläda ordförandeplatsen, sätter denna plan i en så smickrande dager som möjligt, uppdrager den vackraste tafla öfver ett ädelt folk, som med en beundransvärd sjelfbeherrskning kämpar för konstitutionel frihet, och framställer en komitå och subskriptioner blott såsom en form för ett kraftigt uttryckande af sympati. Men churu förslaget må framställas i detta ljus, är det likväl någonting hos en komit och en subskriptionslista, som icke alldeles öfverensstämmer med ett stort nationelt sträfvande efter oberoende. Det är för mycket ett tillbakagående till de gamla dagar, då italienska friheten gick omkring lik en tiggerska, begärande allmosor och tak öfver hufvudet; och var tacksam, om den kunde få en natts logis någorstädes på vår jord. Denna form för sympati är 1 alltför böggrad. liknande medlidandet för en olycklig och hopplös sak, för att vara en passande demonstration, då saken i sjelfva verket är stark, då dessa italienska stater äro herrar öfver situationen, då de bafva kastat bort sina despoter och nu äro fria att handla och tillkännagifva sitt beslut på ett nationelt sätt inför Europa. Italiens frihet skall utan tvifvel undertryckas; men ialla händelser är den för närvarande icke enSuck, en känsla, en tår, en. sonnett eller n bön, utan den är ett faktum. Då norra ftalien således nu är en nation, handlande för sig sjelf, så behandla det såsom en nation, Man gör insamlingar för, sällskaper, hospitaler, döfva, stumma, lama och blinda, landsflyktiga och bannlysta; men man föranstaltar icke subskriptioner och sänder omkring cirkulärer på posten för em nation, som yrkar på sin rätt. Detta är någonting, som vi aldrig hört talas om. En nation har sina egna resurser; den måste kämpa på egen bekostnad, såvida den kämpar. Ingen nation har ännu stridt med understöd af barmhertigheten. Följaktligen, om vi vore-italienare, skulle vi säga: Bort med komitger och ordförande, listor och a.nonser i en sak som denna; vi äro icke längre en olycklig hop flyktingar, utan en kämpande, oberoende nation Vi råda dem Ag Ste RT ga ERT RR FT