park, plantering eller annan plats. som t1ör almänheten upplåten är, nedhugger, förderfvar eller skadar träd, buskar eller andra växter, elofligen kör el ler rider der icke allmän körväg är, eller tager gång väg öfver gräsplan etler planteringsland, skadar nå got som till nytta eller prydnad blifvit der anlagdi eller utstäldt, -eller på annat sätt föröfvar åverkar eller ohägn, eller ock å tid, då platsen är stängd it obehörigen banar sig inträde, vare förfallen till vite från och med fem till och. med tjugo riksdaIr, utom ansvar enligt lag, der sådant eger rum. Samma påföljd vare ock der någon å kyrkogård eller begrafningsplats inom stad eller dess område gör åverkan eller ohägn, som ofvan sagdt är, eller kadar grafvårdar eller annat som till grafprydnad hörer eller hänföras kan. För den, som olofligen bryter eller nedkastar an nans hägnad eller grisd, finnes ansvar särskildt stadgadt. 32. Mot skadas föröfvande å sådana, enskild person eller bolag tillhöriga inrättningar -hvarom i 27 4 sägs eller åverkan å sådane till allmänhetens begagnande icke upplåtna platser som i 31 4 omförmöälas, må, tid inträffadt behof, polismyndighet ega att på vederbörande ansökning bestämma vite till högst tjugo riksdaler. .33. ÅA allmän plats eller mark inom stad eller dess område vare en hvar förbjudet att annorstädes, än der vederbörande myndighet sådent tillåter, skära torf, hemta sten, sand, grus, ler eller annan jordart eller eljest verkställa gräfning. Bryter någon mot detta förbud eller underlåter att iakttaga hvad som vid tillåtelsens meddelande kan vara föreskrifvet, böte från och med fem till och med tjugo riksdaler, och vare dessutom förfallen till det i lag eller allmän författning stadgade ansvar f:r åverkau, om förseelsen dertill hänföras kan 34. Verkställer någon å sin inom stad eller dess område belägna enskilda mark eller tomt, eller tillåter annan. att der verksälla gräfning så att fara el ler skada deraf uppstått eller uppkomma kan, ege polismyndigheten förbjuda vidare gräfning å stället eller föreskrifva huru den må fortsättas, äfvensom förordna hvad derförutan bör till farans undanrödjande göras eller iakttagas. Den som icke hörsammar hvad polismyndigbeten i detta afseende stadgar, vare förfallen till böter från och -med fem till och med tjugo rdr. -35. Den som å stads samfälda mark å bete utläpper kreatur innan han derom gjort sådan anmälan som kan vara föreskrifven, böte från och med två till och med tio rdr. 36. För den som i stad eller å dess område med eld ovarsamt förfar eller eldfarligt ämne utan vödig omsorg förvarar eller behandlar, vare, der icke särskilta stadganden i detta afseende äro af oss meddelta, bot från och med fem till och med tio rdr, ändå att skada ej sker... Har skada deraf inträffat, böte den, sådan vållat, från och med tio till och meå femtio rdr. 4) :37. Enahanda påföljd som i näst forestående sägs, vare ock för den, som i stad lossar skott eller afbränner fyrverkeri utan vederbörlig tillåtelse, eller nödig varsamhet dervid åsidosätter. 38. Ankommer någon till stad, der han ej har sitt hemvist, vare den som längre än för dagen honom hyser, skyldig att, innan nästa dag efter persoaens ansomst tilländagått, om honom göra anmälan, och passet, derest han sådant medfört uppvisa hos poliskammare; om sådan finnes, eller bos magistrat eller den person någondera af dessa myndigheter tili emottagande af så beskaffad anmälan förordnat. Enahanda skyldighet hafve ock enhvar som sedermera och intilldess perscnen kan hafva blifvit i staden mantalsskrifven, honom hos sig hyser. Försumnas detta eller är uppgiften, som, der så förordnas. bör skriftligen aflemnas, ofullständig eller aflemnaren veterligen oriktig, vare bot från och med två till och med tio rdr. Om anmälan af den, som tbos sig hyser person, hvilken bort innehafva pass, men dermed icke är försedd eller försvarslös person eller utländsk resaude, äfvensom angående särskild anmälan hos fattigvårdsstyrels s ordförande eller någon dess leda. ot om från annat samhälle anländ person, finnes särskildt stadgadt. 5) 39. Gaturenhållning besörje, der icke annorledes finnes stadgadt, en hvar för sin tomt till halfvs bredden af den eller de gator eller gränder, vid hvilka tomten är belägen, eller der öppen plats anvgränsar, till tjugofyra fot utanför tomtlinien. För hus eller tomt, som hörer staden eller det allmänne till, fullgöre sådan skyldighet den eller de; åt hvilka rörvaltningen deraf uppdragen är. För all öfrig gaturenhållning ansvare den myndighet, som hittills haft sådant till åliggande. 6) a -— 2 PR i) 36. Det kapitel af allmänna lagen, som handlar om ovarsamt umgående med eld, nemligen 24 kapitlet bygningabalken, har uppenbarligen afseende endast på landet, icke på städerna. Derföre hafva också uti åskilliga af: de utaf K. M:t för särskilta städer utfärdade brandordningar blifvit i detta hänseende införde stadganden, hvilka, särdeles. hvad straffbestämmelserna angår, äro skiljaktiga från dem, som gälla för landet. Föreskrifterna mot ovarsamt umgående med eld eller eldfarliga ämnen synas tillhöra polislagstiftningens område; och då utaf:den tillfälliga: omständigheten. huruvida stad har fastställd brandordnivg, eller om erforderliga bestämmelser i detta hänseende blifvit deruti införde, ej bör bero, huruvida lag i ämnet skall för någon stad finnas eller icke, har komiten funnit det i denna paragraf föreslagna stadgande behöfligt. Komiten hade ;visserligen ansett önskvärdt om detsamma kunnat så uppställas, att det tillika upptagit de särskilta slag af handlingar och företag, som innefatta vanvård af eld eller -eldfarliga ämnen; men då det varit omöjligt att uppräkna dem alla, har ,komitån, hellre än att uppföra blott-en del, funnit.städgandet böra uttryckas i de allmänna ordalag komiten föreslagit. 3) 38. I sammanhang med denna paragraf anser sig -komiten. böra. underdånigst anmäla,.:att. den icke förbisett behofvet att för Stockholm och möjligen äfven någon annan större stad varder stadgadt, att, då inom staden boende person flyttar från ett ställe till .ett annat i staden, jemväl sådant varder hos polismyndighet anmäldt; men enär behofvet af dylikt stadgande: icke. är allmänt, har komiten ansett, att detsamma, der det erfordras, bör tillvägabringas i den ordning, som för utfärdande af nya eller ytterligare föreskrifter, utöfver hvad ordningsstadgan innebåller, i: nåder varder bestämd. Likaledes får komiten tillkännagifva, att uti åtskilliga städer stadganden blifvit utfärdade i afsigt att förhindra inflyttning af sådana personer, som förmodas framdeles komma samhället till last, men då dessa, föreskrifter äro i strid mot 155 uti kongl. förordningen avgående fattigvården i riket den 13 Juli 1853 hafva de enligt komiterades åsigt bort från gällande stadgar uteslutas. 6) 39—52 innefatta föreskrifter om renhållningen inom städerna. Sådana föreskrifter. höra obestridligen till :ordningsoch -polismål och böra alltså uti ordningsstadgan intagas; men då komiten har sig bekant, att jemvaäl den af K M:t nådigst tillförordnade komite för afgifvande af förslag i afseende å sundhetsanstalterna i riket sysselsatt sig med samma ämne; torde: Eders M:t finna lämpligt att samtidigt i nåder pröfva de förslag, hvilka de särskilta komiteerna härom i ufiderdånighet afgifvit. I öfrigt anser sig komiten böra i sammanhang med detta ämne tillkännagifva, att komiten visserligen fioner att det vöre särdeles nyttigt, om föreskrift kunde lemnas att, under torka, gatorna skola, till förekommande af spridning af damm och andra olägenheter, före sopningen sköljas eller åtminstone stänkås med vatten; men att då en sådan föraskrift skola nå många ställen medföra star