drade mig från att medgifva tillvaron af miss Cheerlys qvitto på:defemtusen pund; som hennes far lånat till min farbror Richard? Helt enkelt derföre, att sir John: skrifvit det falskt, svarade hans rådgifvare. Brandon Burg hvisslade; den förre rynkade pannan. Jag önskar att du måtte lägga mina råd litet bättre på minnetp, fortfor Albert; patt hvissla är en högst simpel ovana.v Men vi äro ju ensamma nu, inföll hans pupill missnöjd, och det är ju fördömdt årdt — S Månne du ej lika gerna kunde säga: bra hårdt? afbröt officeren. Nåväl, det är öra: hårdt!s. sade den förre, oatt äfven då man är ensam, behöfvasånoga väga-sina ord. Jag nekar visst inte till att det kan behöfvas inför den der stele, gamle, narraktige baronen och hans välborna vän, men vi känna ju hvarandra — eller huru: göra vi icke det? s Jo.n Su Hade den kloke mr Brandon sett det blandade uttryck af förakt och åtlöje, som för ett ögonblick lyste till i hans Mentors vanligtvis så kalla, forskande blickar, så skulle han kanske ännu en gång gjort sig denna fråga. Jag tycker ej rätt om den här blindbocksleken du låter mig utföral utropade äfventyraren, Misstror. du mig? frågade Albert högdraget. : Nej, inte just misstror jag dig, svarade amerikanaren långsamt och försigtigt; jag beklagar mig endast öfver att jag ej rätt förstår mig på dig. Hm, jag tycker likväl att min plan ej är så svår att fatta.n Nå, nå, jag har aldrig. varit ansedd för ett inskränkt hufvud, inföll Brandon, något