STOCERXOLM den 5 Sept. Man emotser innan kort högsta domstolens utslag i fråga om de besvär, som blifvit anförda emot hr C. F. Ridderstads val till riksdagsman för Linköping, hvilka besvär hade blifvit godkända af landshöfdingeembetet i Linköpings län på de mer än besynnerliga skäl, som i den af oss nyligen meddelade resolutionen hade blifvit uppställda af hr landssekreteraren v. Sydow och mot hvilka, liksom mot hela beslutet, landskamreraren sett sig föranlåten att reservera sig. För oss vill det synas, som vore hela denna fråga om frälsemans valrätt och valbarhet till riksdagsman så enkel och .otvetydig, att derpå icke behöfde spillas många ord, långt mindre vidlyftiga juridiska deduktioner. Grundlagens ordalydelse är i detta hänseende ganska klar. 14 riksdagsordningen bestämmer uttryckligen, att borgare och öfriga idkare af yrken, som till borgerliga 1äringar räknas, ega valrätt och valbarhet; det finnes icke ett enda jota, som häntyder derpå, att från dem, som sålunda ega att bland sig utse riksdagsfullmäktige, skola undantagas frälsemän. Det undantag som finnes uppstäldt under litt. a) rörande den egare af hus och tomt eller den egare och innehafvare af stadsjord, som frälseman är eller till presteståndet börer,, sträcker sig blott till dem, hvilka till följd af sin egenskap af fastighetsegare i städerna ega valrätt; och om det icke redan i sig, sjelft vore alldeles klart, att sjelfva egandet af ett hus icke kan disqualifiera någon, som eljest är valberättigad och valbar, så ligger detta iligen uttryckt i sjelfva undantagets ordalydelse, der det heter, att valrätt och valbarhet tillkomme ej den egare af hus c., hvilket ju endast går ut på att hindra, det frälse husegare ej må, liksom andra husegare istäderna, komma för sin fastighet i åtnjutande af representationsrätt, utan. att detta iringaste mån kan inverka på hans ställning och befogenhet såsom borgare och idkare af borgerlig näring. Grundlagens ordalydelse är som eagdt i detta hänseende mycket klar; likasådess anda och syfte. En frälseman, som köper ett hus eller tomt kan icke derigenom anses inträda i en ställning och få intressen, som mera närma honom till borgareståndet än till det, hvartill han genom börden hörer; detta kan deremotantagas vara fallet med den frälseman, som blir borgare eller idkar ett borgerligt yrke. Grundlagsstiftaren har derföre velat förmena den förre, men icke den sednare representationsrätt i bor-gareståndet. Det är slutligen icke på ringaste sätt stridande mot andan i hela vår statsförfattaing. att en adelsman skulle på riksdagen inträda i ett annat stånd. Riddarhusordningen förutsätter uttryckligen, att adelsmän kunna vara riksdagsmän inom andra stånd, då den nemligen säger i 7 8 mom., att adelsman, :som är landtmarskalk eller talman eller riksdagsman af annat stånd är utesluten från rättighet till säte och stämma å riddarhuset, ihvilket. kan vara tjenligt att påminna dem om, som framkastat den invändningen, att en till borgareståndet vald frälseman skulle kunna taga ut pollett på riddarhuset och sitta i tvenne stånd. Man har ofta sett adelsmän såsom riksdagsmän i presteståndet och prester på riddarhuset. Kyrkoherde, som är fjerdepartsegare i Fahblu grufva, eger valrätt till atseende af riksdagsman både inom presteståndet och börgareståndet o. s. V. Magistratspersoner, som äro frälsemän, äro äfvenledes alldeles otvifvelaktigt valberättigade och valbara till borgareståndet, och det färer väl näppeligen vilja falla någon menniska in, att en sådan magistratsperson, som t. ex. flera :gånger hade utöfvat sin valrätt eller varit representant i borgareståndet, plötsdigen skulle förlora all politisk rätt, derföre att han köpte sig ett hus. En dylik lagtillämpning vore en af de absurdaste man någonsin hört omtalas, och den her dessutom icke något stöd i grundlagens ordaydelse,