gifvås någon annän betydelse än som står tillsammans med det begrepp allmän lag och gällande författhingår dervid fästa,, och åberopår, till stöd för denna sin. åsigt, stadgandet i 10 kap. 15 rättegångsbalken. Detta lagrum säger: vill man till annån kära, ehvad det är för gäld, eller i annat tvistemål, som dess person rörer; låte då stämma honom till den rätt, derunder ban sitt bo och hemvist hafvern. Icke ers detta nämner ordet mantaälsskrifven, utån endast bo och Kemvist. Jag vill emellertid icke söka förneka, att hittillsvarande praxis vid käromål antagit detta sednare uttryck såsom liktydigt med det förra. Men äfveh om tillämpningen af nyss åberopåde lågrum gifver vid hand, att med uttrycket sbo och hemvist . menas mantalsskrifvenhet, och ati blott denna sednare egenskap bestämmer forum för borgerliga rättigheter och skyldigheter, så följer ej deraf att samma begrepp är gällande när fråga blir om politisk rätt och skyldighet. K. kungörelsen af den 3 Oktober 1829 stadgar: Den, som i stad: eger burskap, skall, antingen kan vistas i staden eller ej, derstädes mantalsskrifvaso, När nu. burskapsegare och idkare af borgerliga yrken icke kunna vara mer än på ett ställe mantalsskrifna, nemligen der de ega burskap och äro borgare, men riksdagsordningens 14 uttryckligen säger: Inom rikets ständer ega borgare, öfriga idkare af yrken som till borgerliga näfingär räknas, egare af hus eller tomt, samt egare eller innehafvare, med ständig besittningsrätt, af jord under stadens domvärjo, alla dessa, såframt de äro i staden bosatte, äfvensom stadens magistratspersoner, att bland sig välja riksdagsfullmäktige, så skulle ju riksdagsordningen, om ordet bosatt vore liktydigt med mantalsskrifven,, innebära en uppenbar ,orimlighet, nemligen förutsättning af lagöfverträdelse. — Grundlagen, tolkad på vanlig svenska, skulle då lyda så här: Ehuru de, som i stad ega burskap, skola, antingen de vistas i staden eller ej, derstädes vara mantalsskrifna, förordnas att alla dessa skola, såframt de äro i staden mantalsskrifna, ega att bland sig välja riksdagsfullmäktige. Det vill säga: grundlagen skulle förutsätta att allmän lag och K. M:ts förordningar icke behöfva vara åtlydda! EK. M:ts befallningshafvande hemtar ytterligare stöd för sin åsigt på samma ställe som magistraten i Westervik, nemliger uti bevillningsförordningens 45 1:sta moment, hvaruti stadgas; Hvarje skattskyldig skall i mantal uppföras och taxeras der han bosatt är, till nästa fardag flyttar, eller största delen af året sig uppehållers. Jag tillåter mig här attiunderdånighet upprepa hvad jag härom hos E. K. M:ts befallningshafvande anfört, att då nu ordet eller förutsätter en antites, en motsats, så följer bäraf, att detta eller betinBIS Af ett förutgånget underförstådt santingens. Lagstiftarens mening måste alitså tydligen vara: att hvarje skattskyldig skall mantalsskrifvas och taxeras antingen der han bosatt är... eller största delen af året sig uppehåller, och att man sålunda kan vara på ett ställe bosatt, utan att behöfva vara derstädes mantalsskrifven, liksom man kan vara mantalsskrifyen utan att tillika vara på samma ställe bosatt. Vidare säger E.K. M:ts B., att hvarje annan tolkning af ordet bosatt än den, att vara liktydig med ordet .mantalsskrifven, skulle vara grundlagsvidrig, sehär samrha person derigenom skulle kunna anses berättigad att välja eller blifva vald till riksdagsman samtidigt inom både borgareoch bondestånden. Onekligt är visserligen att ingen kan på engång välja eller väljas till riksdagsman i tvenne stånd, men jag tror mig icke sakna stöd af förut gällande praxis för. den åsigten, att en och samma person kan vara berättigad att blifva riksdagsman i ettdera af flera stånd. Man har nemligen sett prest, som ena riksdagen sutit såsom adelsman på riddarhuset, och en annan riksdag såsom prest uti presteståndet; och i dessa dagar har grosshandlaren L. J. Hjerta, oaktadt adelsman, icke varit deraf förhindrad att såsom borgare i Stockholm deltaga uti valen derstädes till borgareståndet: — Fabriksegaren ,F. H. Kockum i Malmö, oaktadt borgare och i denna egenskap nödvändigt mantalsoch skattskrifven i Malmö, finnes upptagen såsom röstande bland bruksegare, och så vidare. Sedan jag nu, punkt efter punkt, upptagit och, som jag vågar hoppas, nöjaktigt vederlagt E.K. M:ts B. skäl för fastställelse af magistratens i Westervik beslut att frånkänna mig rösträttighet vid riksdagsmannaval derstädes, återstår blott att i underdånighet söka ådagalägga, att om med ordet bosatt skulle menas mantalsskrifven, så skulle, just härigenom, oegentligheter och missbruk vid valen lika mycket och ännu mer kunna uppstå än genom bestämmelsen boende. Uti de af magistraten i Westervik uppgjorda och med sådan omsorg purifierade vallängder finnas Personer, om jag icke misstager mig, boende i Malmö och Wermland, upptagne såsom röstberättigade. Invånare uti Figeholms, öfver fem mil från Westervik belägna köping likaledes; Gamleby köpings äfvenså, oaktadt dessa icke, hvad grundlagen fordrar, lyda under stadens domvärjo; utan sortera under Tjusts häradsrätt. — Blefve mantalsskrifniog norm för rösträtt och valbarhet, skulle en person, bosatt uti Ystad, kunna väljas för Haparanda, på samma gång en uti Haparanda boende kunde blifva vald för Ystad. Det skulle vidare ganska väl kunna tänkas, att en och samma person läte på flera ställen mantalsskrifva sig, enär detta visserligen medförde ökade personella afgifter, men likväl helt obetydliga mot dem samma person skulle nödgas underkasta sig, om han köpte bus och satte bo uti flera städer, endast för nöjet att få resa från den ena till den andra att i val deltaga. Detta blefve för honom enskilt så kostsamt samt för myndigheter så lätt att kontrollera, att högst få, om ens någon, skulle kunna eller vilja bjuda till att utföra ett dylikt tilltag. ? Efter min förmening uppfyller mantalsskrifningen sålunda hvarken grundlagens bokstaf (hvarefter den likväl ovilkorligen bör tolkas och tillämpas); i fall det ofvan: lyckats mig visa att bosatt uti politisk mening icke kan våra detsamma som mäntalsskrifven; ej heller uppfyller den grundlagens andemening, då enhvar, som är husegare och boende uti en stad, måste vida bättre känna till förhållanden och personer på platsen än den, som, ehuru mantalsskrifven, aldrig der vistats. Grundlagens bud, som stadgar tre års bosättning för valbarhet och derigenom ovilkorligen antyder kunskap om saker och personer såsom nödvändiga egenskaper, bekräftar detta ytterligare. j På dessa mina ofvan anförda skäl får jag iunderdånighet anhålla: att E. K. M., med upphäfvande af E. K. M:ts B. fastställelse af magistratens i Westervik beslut att betaga mig rösträttighet vid riksdagsmannaval för Westerviks stad, ville i nåder tillerkänna mig denna rätt, såsom bosatt husegare uti Westervik: Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärdar etc. Till hvad jag bär ofvan iunderdånighet hos Kongl. Maj:t anfört torde jag kanske böra lägga: att för Mig personligen har frågan en högst underordnad betydelse. Jag har icke kunnat eftersträfva att blifva vald till riksdagsman för Westervik, bland andra skäl, derföre, att jag icke ens varit derstädes i 3:ne år husegare; icke heller kunnat afse att genom mitt deltagande i valet söka förändra utgången af detsamma, Frågan har helt enkelt såsom prejudikat synts mig vigtig och värd att lagligen utredas. Ehvad utslaget än må bli uti högsta domstolen, torde den opartiske granskaren emellertid icke kunna förneka, ätt-.om skäl förefinnas. emot min. och fleras ERK SPA ADA