STOCEHOLM den 3 Sept. Med afscende på ställningen i mellersta Italien och frågan om de italienska hertigdömenas och legationernas önskade anslutning till Sardinien — den enda sak, som för närvarande intresser den politiserande europeiska allmänheten och ger lifigare sysselsättning åt pressen — jemför Times storhertigens af Toscana uppträdande med den praxis som var gänse hos medeltidens krigare, hvilka betraktade en på slagfältet tillfångatagen adelsman, grefve, furste eller konung såsom ett dyrbart fynd eller herrligt jagtiyte, för så vidt som de läto bonom återköpa friheten mot en ofta fabelaktigt stor lösepenning. I nyare tider har detta ridderliga bruk blifvit förbehållet åt banditer i Abruzzerna eller grekiska bergen eller, för att begagna en bild ur Londonlifvet, åt hundtjufvarne, som hota att pr paketpost skicka hufvudet af en favoritpudel till egaren, så vida icke en bestämd summa erlägges för mödan att ha stulit honom. Något i denna riktning — fortfar Times — synes nu föregå uti Florenz. Hela österrikiska Italien försmäktar uti jämmer och elände. Det arma Mantua klagar högljudt öfver att man öfverandtvardat detsamma i barbarernas händer och sänder hemliga petitioner till de sardinska ombuden i Zirich. Äfven Venedig försmäktar hopplöst i sin fångenskap, alldeles som en-grekisk-slafvitna på en turrisk qvinnomarknad. Det finnes rika fångar, hvilka vid slutet af striden stannat i österrikiska händer. Hvad ämnar det väl företaga med dessa ? Behandla dem med mildhet, hviskar menskligheten; så mycket som möjligt draga nytta af dem, råder politiken; vara på samma gång ädel och politisk, råder en praktisk man, öf verlemna deras öde åt den unge storhertigen och låta honom verka för återvinnandet af sitt hertigdöme, Ett dylikt bruk, synes det, skall man nu göra af Venedigs besittning. Italiens Patrioter! ropar den unge storhertigen, låten mig pröfva huru långt edra berömda sympatier för eder race sträcker sig. Hvad gifven I mig, om jag icke torterar Venedig? FEinåller jag min faders spira, om jag afhåller mig ifrån att utdraga en tand på detsamma? Låten I mig återkomma, om jag skonar ögonen på Venedig? Jag eger makt att lösa och binda. Viljen I se Venedig bäddadt uti lyxens sköte, förmäldt med en af Österrikes erkehertigar och dess dogeperiods oafhängighet nästan återställd? Nå väl, låten mig då komma och regers eder., Viljen I ej, då....... Nå väl, hvad skall då ske? Hvad ämnar Österrike göra med Venedig och den lombardiska fyrkantens städer, om Toscana, Modena och Parma icke skynda att betala lösen för dem med offret af sin egen frihet? Detta var den förlägenhet, hvaruti de toscanska deputerade betunno sig, då den unge storhertigens skrifvelse upplästes för nationalförsamlingen. Om Toscana blott återtager .sin storhertig, så vill Österrike sedan låta Venedig erfara en mildare behandling. Det skulle frigöra Venedig från allt politiskt samband med Österrike — alldeles såsom förut Ungern och Polen afsöndrades. Under en österrikisk erkehertig skulle Venedig icke vara mera österrikiskt, än Neapel under Murat, eller. Sverge under Bernadotte voro franska. Detta är den lösepenning,som foråras, för att man skallbefria Österrikes fångar från tumskrufven! Toscanska nationalförsamlingens enhällighet under dylika omständigheter är beundransvärd. Genom så väl öppen som sluten omröstning förklarade alla deputerade, såsom en man. att de aldrig mera ville blifva regerade utaf den afsatte suveränens familj. Hofmän och furstar, rika köpmän och-folkledare, alla voro de lifvade af samma anda. Uti Parma herrskar samma obetingade. enhällighet. Folket valde der en blandad representation, som skall hafva bestått af röda republikaner, moderat liberala och reaktionära. Men till och med bland: dessa reaktionära ville ingen enda gå så långt tillbaka, som att återställa den sednast regerande hertiginnans styrelse. Modene har följt smma riktning. Sålunda herrskar uti hela Centralitalien en enda önskan, och tanke. Man säger väl att Napoleon II har förklarat, att Toscanas förening med konungariket Nord-ltalien vore en ren omöjlighet. Mer hvilken curopeisk skandal skulle det ej vara. om zuaver ocH österrikare gemensamt inryckte för att med våld återinsätta storhertigen! Di vore det säkerligen vida bättre att af. nödtvånget göra en dygd och afstå från dare inblandning 1 dessa staters. ange ter. Måhända funnes: det någon :ersättning för de tre furstarne. Påfven har ju nyliget skapat ctt antal färska heliga; han kunde ju ätven sitta bertigarne af Toscana och Modena på sin helgonlista.. Turinertidningarnes språk synes vittna, att man i Sardinien tror på ryktena om en inträdd söndring och köld mellan Frarikrike och Österrike. I Sardinien har. pressen bittills uttalat sig med mycken, försigtighet om. de itaNienska förvecklingarne, men den tager nu till ordet, för att yrka, att Victor Emanuel skall emottaga de: lediga kronor, som nationalförsamlingarne i mellersta Italien erbjudit honom. Opinione förklarar, att regeringen väl är bunden , genom de i Villafranca ingångna förpligtelserna och -att den, måste söka alt bringa dessa i harmoni med de löften, som blifvit gifna, åt italienarne, men det halfofficiella bladet kommer dock till det resultatet. att det är omöjligt att här finna någon medelväg och att Sardinien icke kan besvara demonstrationerna i mellersta Italien med ett afsläg.. I en sednare, artikel. går Opinione ännu längre och råder regeringen att insätta en