fyra blifva mätta af det som varit tillräckligt för tre.n Till sina följeslagares ledsnad var spanioren hindrad att antaga bjudningen; han måste nemligen bevista en rådplägning, som Don Carlos samma afton skulle hålla med sina generaler. Ett aflägset rop af: )lefve konungen hördes. Hans majestät inspekterar lägret. Jag måste lemna er. I kunnen ej företaga er något bättre än att stanna hos ODonnel. Det fins icke en tapprare man i armån och knappt någon bättren, tillade talaren. Vi träffas i morgon. Med dessa ord ställde grefven sina steg åt det häll, hvarifrån soldaternas jubelrop hade hörts. Böra vi icke först taga reda på våra saker ? invände Harold. De äro redan lyckligt anlända till mitt qvarter, svarade öfversten. Men vi måste göra några anordningar för natten. De äro redan gjorda, mina hedersvänner, tillade den förre. Har inte jag ett ypperligt tält, stort nog att rymma ett heltdussin? Hafva vi icke en torr och slät mark i stället för fjäderbolstrar, våra kappor till täcken och en middag god nog för en Lucullus innan vi gå till hvila — att icke ens nämna ett hjertligt välkommen, som. är bättre än allt, skulle jag tro? Vid framkomsten till tältet, som talaren något skrytsamt kallade det, fann han att Tom och William troget följt hans föreskrifter; de hade ej allenast hållit kitteln vid jeran kokning, utan äfven lyckats, försvara den för mången hungrig officer, som gerna skulle ha velat taga för sig en del af innehållet; men fruktan för ODonnel och Wills breda skuldror höllo dem tillbaka. Alla helgon! utropade värden, då de ta