dock idel lappri emot den olyckliga inverkar som ett sådant modernt aflatskrämeri skull hafva på nationalandan. Jag nämnde aflats krämeri, och sådant är beväringskomitens för slag i detta fall, vid sitt rätta namn uppkal ladt. Ty hvad betyder ordet aflatskrämeri Jo, att emot kontant betalning meddela för låtelse för begångna eller tillämnade synder Att försvara fosterlandet är en helig pligt; at undandraga sig denna pligt är synd, stor synd den öfverhet, som emot betalning meddela förlåtelse för denna synd, drifver således ove dersägligen aflatskrämeri. Hvad skulle det blifva utaf en nation, inom hvilken pligterna klassificerades efter riksda ler och ören? När den heliga pligten att för. svara fosterlandet ställes lika med lumpna 6( rdr, huru mycket skola då pligterna emot konung, öfverhet, förmän, husbönder, föräldrar. makar, barn; syskon, slägtingar, kamrater, underlydande, grannar, tjenare m. fl. gälla? 1 Herrans namn! Hvar skulle en sådan. ömklig krämareanda slutligen stanna? Från ett sådan: gränslöst elände bevare den nådige Guden vårt dyra fosterland, i hvars hulda sköte det vör:dade stoftet af Engelbrekt, Sturar, Gustafver, Carlar och så många andra mensklighetens prydnader hvilar!! Då, vid bildandet af vårt nuvarande statsskick, nödvändigheten af ett kraftfullare försvarsverk icke lät nedtysta eller tillbakavisa sig, föddes slutligen efter långa och skarpa debatter, under dåvarande kronprinsen Carl Johans auspicier, beväringsiden. Detta foster var i sanning en den skönaste och mest välskapade pilt, egande inom sig det bästa frö till en utomordentlig lifskraft; men han var — skendöd! Der förefans ett orent ämne, ett segt slem — legningen,, som hindrade luften att inkomma i lungorna för att väcka organismen till lif. Carl Johan, den skarpsinnige statsmannen, den genialiske fältherten, den erfarne organisatören, insåg fullkomligt omöjligheten att åstadkomma någon lifsyttring der vid lag, så länge legningen qvarstod, och han gjorde allt för att öfvertyga nationens ombud om sanningen deraf; men det blef honom ogörligt att i detta afseende besegra den krassa kälkborgerligheten hos dåvarande ständer. Mången har förundrat sig öfver att Carl Joihan, sjelfva hjeltekonungen, icke heller sedan under sin långa och fridsälla regeringstid bragt bevärmgsiden ett enda tuppfjät framåt, tvertom synts lemna den utan ringaste afseende. Orsaken härtill återfinnes likväl och fullt påtagligen deruti: att konung Carl Johan ansåg ingenting vara vid vår beväringsinrättning att åtgöra, så länge nationen ej ville upphäfva legningen och åtaga sig skyldigheten aj landtstorm. Han visste mer än väl, att allt annat plåstrande och qvacksalfvande med den skendöde skulle endast förvärra tillståndet; och derföre afvaktade han overksam bättre, d. v. s. förmaftigare och högsintare tider. Och skendöden fortfar ännu i denna stund. Sent omsider har nationen sjelf, orolig öfver denna så långvariga skendöd, anande att ej allt är som sig bör och af åtskilliga varnande röster gjord uppmärksam på det oförsvarliga i vårt försvarsväsende, tillkännagifvit sin önskan, ja fordran: att något med allvar och kraft måtte ske till ordnande deraf. Följden har varit att beväringskomiten fått i uppdrag att afgifva förslag till den skendöda beväringsidns väckande till lif. Huru har den fullgjort sitt uppdrag? Kan den skendöde med föreslagna medel väckas? Omöjligt, alldeles omöjligt! I stället att raskt och förståndigt tillgripa ensamt riktiga, enkla och alldeles till hands liggande husmedel, har denna komite i alla granngårdar utspanat der som ändamålsenlige ansedda sympatioch qvacksalvarekurer, genom hvilkas användande visserligen hos den skendöde skall för några ögonblick framkallas en slags grimaser och krampaktiga ryckningar, hvilka må förefalla den okunnige betraktaren såsom början till lif, men för den sakkunnige tydligen skola framstå som början till slutet, och ovilkorligen förvandla den skendöde till ett verkligt lik. Sedan detta åter är gjordt, kan det vara likgiltigt huruvida den mördade utpyntas mer eller mindre grannt och krigiskt; ty han är blott och bart ett kadaver, som inom kort skall blifva ett lika läckert som lätt rof för i grannskapet kretsande örnars och gamars omåttliga slukningslusta och beundransvärda smältningsförmåga. Blefve deremot endast det der orena slemmet — legningen — borttaget (och huru lätt vore icke det gjordt?!), så skulle genast en frisk luft, sammansatt af fosterlandskärlekens qväfve och pligttrohetens syre, fylla lungorna, och pilten tillkännagifva ett vaknande lif genom ett skallande skri, ett härskri, som skulle förkunna den häpna verlden: att det lilla Sverge vore på god väg att blifva stort! Ty, lades pilten sedan vid moder Sveas rika barm, för att der i fulla drag insupa en krigisk nationalandas kraftigt närande spis, så skulle han ock derigenom få förmåga att hastigt utveckla sig till en blomstrande yngling, en kraftfull man, en oöfvervinnelig hjelte, ja en Gideon för vår — då höga nord! Ja, det är ej genom tillämpande af några mer. och mindre konstigt tillskrufvade -och småaktiga former, som vårt försvarsväsende kan lyftas till hvad det bör vara och måstel blifva, om fosterlandets säkerhet skall kunnal anses såsom fullt betryggadt; utan hvad som l dertill oeftergifligen fordras och ensamt kan åstadkomma den nödiga lyftningen är: att.beväringsiden får fritt andas ut, d. v. s.attskyldigheten för hvarenda svensk man, att förl fosterlandets försvar offra, om och när så bese RA RR RT RN