6. SÖTARE RE yTvenne: resande fruntimmer från landsorten stodo för några dagar sedan och sågo på nationalmuseet: det ena frågade dervid det andra: Hvad betyda de der. snögubbarne, som titta ut ur sina hålor? Det andra, som var mera bildadt, svarade: De föreställa Sverges utmärktaste snillen -i vetenskap och konst. — Nå, återtog den första frun, men de der pojkarne, som stå under taklisten? Det. är skada, att de äro så högt placerade: att jag inte kan urskilja deras drag., En spjufver, som hörde detta samtal och fann till fället lämpligt att drifva litet med damerna, inföll härvid: Hur vet min nådiga då att de äro pojkar? En af våra pryda Stockholmsdamer skulle ha blifvit stött öfver en sådan fråga och gått sin väg, men den landtliga oskulden dröjde ännu ett ögonblick och svarade: Efter ni, min herre, har blandat er i vår konversation, så var af den godheten att upplysa oss något om pojkarna! Interlokutören svarade helt allvarsamt: bDe: skola föreställa. Sverges. mest utmärkta generaler. öch landsböfdingar.v Damerna tackade och aflägsnade sig, mumlande: vackra pojkar! .— Klockan half nio på aftonen före den kungliga begrafningsdagen;som var i måndags, d. v. 8. i söndags afton, såg man några mörka figurer stå hopkrupna invid Riddarholmskyrkan mellan ett pa af grafchoren åt den sidan der rikets ständers hu: är beläget. Efter:en stunds väntan kom der änn en liten herre struttande, hvilken. hade mycket brådtom. och efter att ha sakta yttrat några ord likasom til! ursäkt åt personerna; som förut voro på stället ock syntes ha väntat på. honom, smög: han sig med dem genom en af en gammal brädafplankning maskerad Ingång in i kyrkan. Ett par personer, som på något afstånd bevittnat: det: besynnerliga uppträdet, medde lade; nu hvarandra sina anmärkningar deröfver: — Det: var visst tjufvar, yttrade.den ene. — Hvad skullc de göra der? Kanhända ta bort: de gamla fanorna och spjuten? — Nej, de ämna kanske stjäla de dyrbarheter,: med hvilka kyrkan blifvit dekorerad i anseende till den förestående kongl. begrafningen. — Åh nej, sade den; andre, det var några af aktörerna, som skola uppträda i morgon, jag tyckte mig känns igen Fryxell, Fallenius, Nordensson: — Aha, den som kom sist .var .då förmodligen regissören? — Nej, det var biskop Annerstedt. (Kapten Puff.) — Louis Napoleon berättas i slaget vic Solferino ha mMistat sin ena epålett. Genom sitt beteende efter slaget har han, lindrigast sagdt, gjort sig förtjent af att mista dem båda. — Ledamöterna af musikaliska och målareakademierha Ha funnit anmärkningsvärdt att just dre vid den kungliga begrafningen i Riddarholmskyrkan blefvo placerade på en läktare, der man hvarken kunde höra eller :se. — Stockholms -borgerskaps : herrar. femtio aldste föra. famma klagan. I det bås,, som blet dem -anvisadt, var det.så mörkt, att de icke en gång kunde. känna igen hvarandra; slutligen hade dock ett par:lampor blifvit upphängda der, vid hvilkas sken åtminstone de, närmaste föremåleh kunde skönjas men: ej en:skymt af all der ståt. hvari kyrkan, en ligt tidningarnes beskrifningar, vid tillfället presen terade sig..— Nå, hvarmed roade herrarne sig då medan ni-sutto der i ert mörker? frågade jag en at dessa hederliga borgare. — Vi bjödo hvarandra snus etdle han: — General Gunokel, som förliden vinter förgiftade sin älskarinna, för hvilket brott han af högste domstolen i Nederländerna dömdes till döden, ha: af konungen fått dödsstraffet förändradt till fängels: på 20 år. Man torde erinra sig, att generalen re dan är en man på öfver sjuttitalet. — Mad. Taglioni:har, genom ett dekret af franske statsministern, blifvit utnämnd till Inspectriceför operans olika dansklasser. ! — En resande engelsman kom för några dagar sedan utrikes ifrån till Malmö i afsigt att med et: derifrån afgående ångfartyg begifva sig till Stock holm för att öfvervara begrafningshögtidlighetern: härstädes. Vid ditkomsten skaffade hän sig straxi plats ombord, men för att fördrifva tiden, gjord n en tur med , jernbanan till Lund. Der passade han ej på tiden, utan kom till jernbanstationen kort efter att tåget afgått. Då han sedan ville ba skjut: till Malmö, men fick veta att det dröjde något, och då han fick se skjutskärrorna, så beslöt han att-gå dit, och skaffade sig en ledsagare samt begaf sig på väg. Till Malmö anlände han just så, ätt han på Körsbärsbackarne kunde se röken af ångfartyget som nyss afgått. till Stockholm. Hån begaf sig då dill värdshnpset; tog fram sin reskarta öfver Sverge. och efter en stunds fundering gick han till jernyägsstationen oeh beställde — ven extra-train till Kal mars. — Då detta naturligtvis icke lät sig göra, tyckte engelsmannen att han befann sig i det mest bärba: riska land i verlden, der man bjöd folk att åka på srapphönors deh icke hade jernväg emellan de större platserna. Emellertid hade han föresatt sig att han skulle till. Stockholm, och den enda utvägen som återstod var att resa med skjuts till Ystad och der gå ombord måd ett fartyg, som ditväntades; han begat gig också åstad, och vi känna ej, säger Malmö Snällpost, ur hvilken vi hemtat denna historia, om han haft flera missöden innan han nått målet för sin resa. — En storartad skogseld har ödelagt hela den skog, som betäckte berget Sonnstein. Detta berg reser sig mellan Traunkirken och Ebensee till en höjd af 3000 fot. Tre sidor af berget äro friståen de, den. fjerde sammanhängef i vester med den, öfriga bergskedjan. Under årtusenden hade mossa och alger efter hand här bildat ett fotsdjupt lager af matjord, hvarur en väldig skog -uppskjutit, som nu betäckte hela berget. EaNatten till den 20:Juli uppstod ett häftigt åskväer i denna trakt, och en blixtstråle antände den torra mossan och skogen. Brandens våldsamhet ökades af. en häftig storm, så att den snart antog en ofantlig utsträckning. På eftermiddagen der 21:sta liknade höla berget en enda: kolossal eldmassa. Det fruktansvärdt sköna skådespelet förhöjdes. ännu; mer genom den blåsvarta bakgrunden, hvilken utgjordes af ett åskmoln, som utsände blixt efter blixt. Prasslet af de skyhöga flammorna blandades med braket af nedstörtande trädstammar och dundret af thordönet. -Frampå eftermiddagen vände sig vinden, och de moln af hvirflande gnistor, som den slungade mot Ebensee, hotade att ödelägga staden och de stora saltverken. Alla menskliga ansträngningar skulle sannolikt hafva varit vanmäktiga i striden mot det lössläppta elementet och undergången oundviklig, om icke himlen hade förbarmat sig öfver den bäfvande staden. kvädret upplöste sig i ett hällregn, och från detta ögonblick försvann det glödande berget bakom ett tätt, gigantiskt rökmolh. Regnet fortfor hela natten, och den 22:dra om morgonen var elden nästan fullkomligt släckt. All fara var förbi, men skadan är nästan oberäknelig. ZFramför parlamentshuset i London brinner numera om nätterna ett enda s. k. kalkljus, eller m. a. o. der begagnas åter såsom lysemedel den bekanta apparaten, som leder väte och syre ur åtskilliga behållare i ett gemensamt rör såsomr knallgas på en roterande kalkeylinder och försätter denna i glödgadt tillstånd. Detta är likväl till en: början lott ett prof. Ljuset är öfvermåttan klart; det upplyser hela platsen och de omgifvande husen ända till fakåsarnå, :ja, tilloch med:isiffertaflan på det: höga klocktörnet, förmedelsten nedtill anbragt kankas: se Re dat Rs RR ST Ran: vanligen