arg RAR EN BLICK BAKOM KULISSERNA). . J. F. SMITH. (Författare till Den siste af sin ätt.) Ni skall inte tala om det för husbond, sade han. Husbond slår Jem då, och goda fruarne kan inte hindra honom nu. . Hvilka fruar? frågade Kit ifrigt. Kelf skakade hutvudet hemlighetsfullt. Hvilka fruar, säger jag? upprepade den förre otåligt. Den stackars ynglingen såg rädd ut och blickade sig omkring, liksom angelägen att undkomma. Det är ej rätta sättet att förmå honom till att svaran, anmärkte gossen, som Nancys trolofvade räddat från zigenarens misshandling, och hvilken sedan följt sin beskyddare. Han har ej så mycket mod som en råtta, eller så mycket förstånd som ett nyfödt barn. Ni får lof att tala vänligt till honom. Du har rätt, min gosse,, sade den unge mannen, som genom en våldsam ansträngning beherrskade sin rörelse; men saken är sväårare än du kan föreställa dig. Med vänliga och lugnande ord lyckades talaren efter hand att stilla den stackars fånens rädsla och sinnesskakning och följde honom till den mindre väg, som ledde til! hans herres bostad. Allt hvad han kunde förmå honom meddela var att två goda fruar, som voro mycket vänliga, mot honom och hvilka lärt honom bedja, lefde de: i huset; att de aldrig lemnade sitt rum och att han ofta såg dem gråta. Men deras namn? invände Kit halft förtviflad; säkert vet du deras namnp. : De voro mycket goda. Kelf visste intet vidare, Nancys beundrare erinrade sig. hastigt att han hade en grann silkesnäsduk i fickan, som den stackars sömmerskan någon gång hade märkt åt honom. Kunde han på något vis fram) S9 A.B. mr 148-—153, 156—160, 162—184.