af tvekan och oro rum för ett af välvilja och tillfredsställelse. Han hade uttänkt ett sätt att bjelpa saken, utan att nedsätta sig i sin sedesamma systers ögon. Kan den unga person, om hvilken ni talar, läsa och skrifva Pb frågade han. Det kan :hon,, svarade den unga mannen. och är dessutom skicklig i handarbeten., Nå, det är bran, sade baronen. Jag skall gifva henne ett. bref till förestånderskan för flickskolan i Granstown — en aktningsvärd, äldre qvinna, som skall antaga henne till medhjelparinna. Saken är nu bara huräå man skall få dit henne. fäDetta skall ej blifva någon svårighet, utropade Kit, glad. Jag och min vän skola följa henne dit. Hon skall bo och hafva allting iritt hos förestånderskan för skolan, fortfor den förre, och erhålla trettio pund om året i lön, som Jag skall betala henne förskottsvis, hvarje halfår. Se så, sir; ingen falsk stolthet, tillade han, då han såg sin gäst på väg att neka till Penninghjelpen; annars tar jag tillbaka mitt anbud. Tror ni er sjelf vara den enda person, Min unga herre, som har rättighet att göra godt? sade han med ett välvilligt leende. igUnder sådana förhållanden var det omöjlig! att afvisa talarens ädelmodiga anbud. Brefvct skrefs och Kit tog afsked, glad i medvetandet att hafva varit ett medel till en felande varelses räddning ur förderfvet. föHan skyndade, tillika med sin vän Bob, sin bostad vid Vauxball, för att undieriä Susanna om de :goda utsigterna för hennes framtid. Den unga qvinnan mottog hans met. delande med ett svagt leende; sorg öfver det obevekliga förflutna blandade sig i den tacksamhetskänsla hon erfor. Hade den räddande handen blifvit utsträckt