ij Ja, jag vet det, svarade den unga flican. b Nåväl! Hvad fordrar du mera? fortfor nan. Sedan jag arbetat träget hela veckan, medger jag, att jag tycker om att gå ut åt landet, eller ro uppför floden om söndagarne. Det är ingenting ondt deri, och — Men om lu lägger så mycken vigt derpå, vill jag visst inte neka att för någon gång gå med dig i kyrkan. d Denna önskan måste komma från ditt eget hjerta, Kit, sade Nancy. Förlåt mig, tillade hon, den-smärta jag förorsakat dig, Jag skulle gerna hafva burit den ensam, ty jag har en vän som är mitt stöd., Det är en tung lott du föredrar,, mumlade Kit, och den vän du — O, tala med vördnad om Honomo, afbröt den förre, ty Hans namn är heligt. Hans il -uppehöll mig i barndorcen, då mina öräldrar voro döda, och har beskyddat mig ända till denna stund. Och således ger du mig afslag? sade den unge mannen, djupt sårad af hennes ord. Såsom make, ja; men vi kunna ju ändock förblifva Vänner., Vänner! upprepade han med bitterhet; det är blott en usel tröst för mitt bedragna hopp. Allt godt som funnits hos mig, har jag att tacka dig för; ty ofta då jag varit frestad att begå någon dåraktig handling, har den tanken, att det,kunde komma till dina öron och göra dig sorg, hållit mig tillbaka. Men det är nu förbi alltsammans. Låt mig följa dig till din dörr och säga dig ferväl!l och sedan må det vara slut på allt oss emellan.s Nancy tog hans arm och de gingo vidare under tystnad. Då de kommo till hennes-böstad, sade de endast hvarandra god natt och så åt, ty ingen kunde säga något viare.