STOCEHOLM den 14 Juli Om Friheten. (La liberte, par Jules Simon. Paris 1859.) I . Ibland de ord som språket erbjuder. oss för att uttrycka och beteckna begrepp, torde det vara få, hvilka så ofta ljuda från menniskors läppar, och hvarom de likväl vanligen göra sig så högst olika, så irriga föreställningar, son -det--så mångfaldiga gånger missbrukade ochdock ännu : alltid för den enskilde som för hela nationer elektriserande ordet frihet. I trots af alla dessa missbruk, alla dessa fal ska. föreställningar ligger det emellertid -på djupet af -menniskans bröst ett outplånligt medvetande af att hon är fri, och midtibland I. förvillande teorier, som söka snärja hennes : omdöme, ja äfven under de mest förtvifiade yttre politiska förhållanden öch : under den förslappande moraliska dvala, som i de flesta fall framkallat och möjliggjort dylika förhållanden, bevarar menniskan, -om äfven blott dunkelt, detta medvetande lika oförstörbart som sedelägens bud, som odödlighetens hopp, och hvilket: jemte dessa är hvad som egentligen gör benne till menniska. Från de äldsta tider tillbaka ha filosofer och statsrättslärare sysselsatt sig med att söka reda begreppen i fråga om friheten, att bestämma dennas innehåll. och gränser. Resultaterna af dessa undersöknaingar -ha, som bekant är, utfallit högst olika, och tidsförhållandena :haej sällan il icke ringa mån härvid visat sig utöfva ett) visst inflytande på de lärdas tankegång. Den berömde-tänkare, ur hvars nyaste verk vi här vilja meddela våra: läsare några utdrag, har redan genom föregående arbeten (Histoire de ) FEcole dAlexandrien, Le devoir, La reli-) giön naturellen, La liberte de conscience,4 Manuel de philosophies) gjort sig fördelaktigt känd inom den lärda och bildade verlden. I m närvarande verk. yttrar han sig sjelf i företalet på följande sätt: Politiken utgjorde fordom en del af filosofien, men sedan någon tid :har emellan dem uppstått.en skilsmässa, hvilken är lika litet fördelaktig för den ena som för -den andra: Filosofien har-allt mer och mer försänkt sig i abstraktioner; och politiken har, i stället för att ställa: sig: i. sammanhang -med sedeläran, lefvat för dagen, dervid ledd-af passioner och intressen. En bok i statsläran, men främmande för dagens politik, utgör:i vår tidmnästan en sällsynthet. Jag har-trott mig böral söka -skrifva-en sådan, för att fortsätta den uppgift jag, utan att rådfråga mina krafter, gjort mig, den nemligen att göra filosofien på en gång tillgänglig och praktisk. Friheten, hvars rättigheter och vilkor jag här velat bestämma, har till följd att isolera menniskorna; derföre utgör ock frihetens teori endast ena hälften af samhällsläran.. ;Sedan imån:bevisat, att vi ega rätt att vara fria, återstår ännu en sak, den nemligen att visa huru vi må kunna genom frivilliga föreningar göra fribeten fruktbärande. En bok om associationsväsendet blir sålunda en nödvändig fyllnad. och i vissa. hänseenden ett korrektiv till en bok. om friheten. — Fåfängt skall mani det följande förmå utfinna något spår af dagens. politiska .passioner. Jag har ej velat vara annat än vetenskaplig, och jag hoppas hafva lyckats deruti; Jag har med stränghet bedömt den samhällsorganisation, som konstituerande församlingen upphäfde, äfvensom de styrelser, hvilka sökt förstöra konstitre: ande församlingens verk. Efter gjord erfarenhet om alla systemer, håller jag mig för min del till friheten; det är rättvisans sak, det är fosterlandets. — Gud har gjort stora ting för Frankrike; innan landet blef fritt; men hvilka än för det närvarande eller i framtiden opinionens omkastningar och affall må blifva, så kunna vi icke hädanefter lefva, vi kunna icke vara stora och mäktiga annat än i och genom frihbeten. Uti den i trenne kapitel afdelade inledningen afhandlar författaren Moralenv, Friheten,, Makten.. Han går här tillbaka till samvetets, och finner deruti det osvikliga rättesnöret för: all mensklig, sedlig och politisk verksamhet; och han utvecklar begreppen frihet och pligt utur samvetet, till hvars röst man sålunda blott -behöfver lyssna. För att göra menniskorna fria, fordrades alltså ingenting annat än att först göra dem samvetsgranna. Men häri ligger just den svårighet, som man i årtusenden förgäfves sökt lösa, emot hvilken så många: religionsläror och filosofiska systemer lidit skeppshrott. . Samvetet fordrar försakelse; verldens princip istort och smått är egennytta, och alla tiders historia lär oss att folken städse hellre ba uppgifvit sin fribet än sin egennytta och egoism. Det fordras således verkligen mycken tro på menskligheten och på det gudomliga i henne för utt åter bringa å bane den så enkla, så rikga, men så många tusen gånger tillbakavisade läran om sanivetet. Men vi vilja låta örf. sjelf tala. ; i ; Vi strida hela lifvet igenom om alla möjliga ting, visätta allting i fråga, vi bygga systemer, hvilka af andra stötas omkull, likasom ett korthus; det gifves blott en punkt, hvarom vi alla äro ense, och det det är sedelagens tillvaro. Hvar och en söker draga denna Jag på sin sida. och vill lämpa den efsina drifter, sina behof, sina begär, men ingen nekar den. Man. åberopar den äfven då man bryter emot densamma. . Man förfalskar, man vanställer, man beslöjar den, men an nekar den icke; Det måste alltså medN att, om äfven allt annat vore falskt, essa båda punkter förblifva orubbliga, samt t de stå utom och öfver vetenskapen; nem