förrän .kriget började, förbättrade de, med af. seende på alla eventualiteter, på hvarje möjligt sätt denna -vigtiga kommunikationslinie, och efter hvad folK säger, som nyligen varit ditåt, är vägen så god och begqväm som den kan vara på en så högt belägen platå. Icke nöjd med denna stora kommunikation, hafva österrikarne ledt en biväg från Addadalen till Ogliodalen samt derifrån ned till Iseosjön. Om deticke är endast en demonstration, med hvilken österrikarne bafva för afsigt att af. vända en del af vår armås uppmärksamhet, så måste detta framryckande afse en diversion i vår rygg, för att afskära våra kommunikationer. Iden om en sådan diversion är icke ny; den försöktes en gång förut, år 1796, af den första österrikiska armen under Wurmser, som kom för att undsätta Mantua. Visserligen skedde då diversionen icke i så stor skala, emedan den utfördes på vestra stranden af Gardasjön, men om .man betänker att då endast små armeer om 30 å 40,000 man voro uppställda: mot hvarandra, och att hvarken jernvägar eller telegrafer funnos, blir förhållandet ungefärligen detsamma. Dessutom:kommer ett annat element med i räkningen, till de allierades fördel, nemligen sinnesstämningen hos befolkningen i städerna. Naturligtvis utöfver detta ett ringa inflytande emot en stor armå; men med mindre att österrikarne hafva tillsammans 300,000 man, kunna de icke, utan att ansenligt försvaga sig i fästningarne, afsända en styrka, som kan blifva farlig. ; Emellertid hafva åtgärder blifvit vidtagna för att förekomma denna fara, utan att på något sätt minska de krafter, som operera offensivt i grannskapet. Castenedolo, på vägen till Montechiaro, den 21 Juni kl. 11 f; rm. : Staden Brescia gick till sängs i går afton med många tusen soldater kamperande inom och straxt utom dess vallar, och den vaknade denna morgon, för att se återstoden af krigsförnödenheterna och trossen tåga genom dess gator österut. Såsom ni vet, påstods det i går, att österrikarne ändtligen beslutit sig för att definitivt -uppgifva positionen Montechiaro, lemnande qvar såväl sina egna sårade som. de sårade af Garibaldis kår, hvilka fallit i deras händer i skärmytslingen den 15 Juni. Detta sätt att lemna efter sigalla sina svårare sårade, sedan man utrymt en plats, är ett bruk, som i allmänhet följts af österrikarne under detta fälttåg. I Milano, Como, Lecco, Bergamo, Brescia — allestädes, med ett ord, der de haft garnisoner — hafva de sjuka och sårade lemnats qvar. Uträkningen är icke så dum heller. Endast sådana lemnas, som, om någonsin, åtminstone icke på en längre tid kunna bli 1 stånd att göra tjenst; att lemna dem qvar är således att göra sig qvitt en besvärlig börda. Ingen kirurg eller annan läkare stannar hos dem,ej heller sker det vanliga anbefallandet af de vanföra åt fiendens ädelmod, en artighet, som öfverallt annorstädes iakttages såsom ett oföränderligt bruk i civiliserade nationers krig. Nu är det visserligen sant, att en retirerande armå icke har mycken tid att tänka på höflighetens fordringar, och man skulle knappt tadla denna försummelse, om det ej vore derföre, att medan de sålunda lemna sitfa sjuka och sårade åt fiendens förbarmande, göra de allt hvad de kunna, för att hos sina soldater utmåla denne sednare såsom. representanten för ett vildt, omenskligt afskum af strypare och menniskoätare, som ej veta af något förbarmande, utan mörda fångar och sårade i stor skala. I de allierade armåeerna frågar man naturligtvis föga efter dylika oskyldiga dikter, ty de ha ej hindrat dem att göra tusentals krigsfångar; men huru inskränkt man än må anse den österrikiske soldatens förstånd, kan denna dagliga motsägelse mellan hans förmans ord och gerningar icke undgå hans uppmärksamhet, och han måste antingen draga den slutsatsen, att de bandla omenskligt, då de sålunda åt en fiendes barmhertighet, hvilken ej vet af någon förskoning, öfverlemna de ur tjenstbart skick försatta soldaterna, eller också skall Hans tillit till sin officers ord, lida betydligt afbräck. Redan i förgår framskötos förtrupper på vägen till Montechiaro, och i går besattes positionen Castenedolo af hela styrkan. Denna position Neger ungefär halfväges mellan Brescia och Chiesa. Detär en af de små isolerade åsar, som bruka finnas vid foten af hösa berg, och den utgör en del af det bergiga landet mellan Mella och Chiesa, ehuru den ej är förenad dermed, utan står isolerad på slätten, Den löper nästan alldeles parallelt med de båda floderna och afskäres af landsvägen ill Montechiaro och Castiglione. Byn är bygd på toppen af en höjd, och sedan vägen gått genom den, nedlöper den: åter på den slätt, som sträcker sig till Chiesa och Montechiaro. Den bildar således ett slags observatorium för hela det omgifvande landet. Klocktornet i byn bidrager äfven att förhöja detta observatoriums värde. Det är så fritt beläget, att man från dess fönster har landskapet utbredt framför sig, liksom på en karta. ; För att förbättra alla dessa förmåner, begagnades en utväg, som visserligen icke är ny, men som förefaller ny under helt olika omtändigheter. Bröderna Goddard, namnkunniga uftseglare, hvilka för någon tid sedan anlände hit med sin bästa apparat, gjorde i går eftermiddag sitt första försök vid Castenelolo. -En af dem uppsteg i en -liten balong, ör att rekognoscera fiendens position bakom Uhiesa. Efter att först ha uppstigit i tornet, ör att taga en öfverblick öfver landet och göra sig bekant dermed, gick han ombord vå sin lilla farkost och steg i höjden med n regelbundenhet, hvilken enligt deras utsago, om åsågo uppstigningen, utvisade, att han var mästare i detta excentriska sätt att färlas, Han steg till en höjd af 500 till 700 alnar, stannade en minut eller så omkring och nedsteg derefter lika regelmässigt som han uppstigit. Såsom man torde erinra sig, gjordes