raed näringarne, visar att lyxen alldeles ej v: främmande för våra förfäder på denna tic Kläder af sammet och siden, fodrade me dyrbara pelsverk; hörde ingalunda till säll syntheterna. Anhängarne af den graderad skalan skall det måhända intressera att hör att den var känd och använd i den tidens lyx -I lagar. Ty sådana saknades ej. ?Den, sor 1 J egde 80 mark, fick bära en vacker klädeströj: I med 160 mark fick han nyttja både kjorte Loch rock, med 320 mark fick han nyttja dub il bel kappa, dock ej fodrad med gråverk, oc Iden, som var ännu rikare, fick kläda sig hu -I som helst, äfven om han var prest?. Ny ; moder voro omtyckta, och dessa antogo e I mindre vidunderliga former än vår egen tids 1 Så buro den tidens dandys små bjellror ine Idre kanten af sina jackor, och fruntimmern: gåfvo dem ej efter i befängda prydnader Sjelfva presterna grepos af det smittande lyx begäret, och på ett möte i Köpenhamn 142: stadgades uttryckligen, att presterna ej fing nyttja ärmar hängande vid armbågen, elle Å kläder med öppning baktill eller på sidorna. Handeln och handelslagstiftningen int:ge naturligtvis ett stort rum i skildringen. Pi kapitlet om handelsfartygen och deras beskaf fenhet och utseende berättar han oss, att til England kom 1455 ett svenskt handelsfartyg af 1000 lästers drägtighet med 120 mans be sättning. Dykareapparater och fyrbåkar fun: nos redan, och Birger Jarl skall hafva gifvi den isländske skalden Sturla en kompass till belöning för ett qväde. De sista kapitlen i boken behandla näringsfången och handelsvarorna, kyrkans förhållande till handel och näringar, penningväsendet samt till slut en allmän öfversigt afställningen i landet. — Trädgårdsedling och naturförsköningskonst, studier af Olof Eneroth. Andra samlingen. Stockholm 1859. Vi ha redan förut varit i tillfälle att göra allmänheten bekant med åtskilliga af de uppsatser, som innehållas i denna andra samling af studier,. Uppsatserna om våra kyrkogårdar och om stadsparker ha i Aftonbladet varit meddelade. De äro dock både till syfte och framställning af det värde, att de förtjena att ytterligare omläsas och begrundas af alla, som tänkt öfver frågan, hvad inflytande öppna planterade platser i en stad hafva på dess befolknings helsa och trefnad. Sådana platser ha med rätta blifvit kallade städernas lungor, och öfverallt, der man börjat forska efter orsakerna till den stora dödligheten i städerna, har man kommit till det resultat, att en bland de förnämsta orsakerna är bristen på sådana reservoirer, som beständigt kunna gifva tillgång på frisk luft och ersätta den förskämda. I de. större gtäderna i utlandet gör man ej som i vår egen goda hufvudstad. Man tillåter ej att de redan trånga gatorna och platserna bli ytterligare inskränkta, utan man bogar sig af alla tillfällen som erbjuda sig att utvidga dem och låta frisk luft och gröna träd och gräsmattor träda i stenmassornas och orenlighetens ställe. Säkert är dock, att de ideer författaren här framkastar äfven hos oss gå till mötes ett snart förverkligande. De höra till dem, som syfta att afhjelpa ettlänge kändt ondt och af hvilkas framgång derföre alla äro intresserade, Samlingen innehåller för öfrigt: ett föredrag med benämning Carl Fredrik Wern och Baldersnäs; en uppsats under titel: Försök att besvara frågan, huru må trädgårdsskötseln befrämjas, synnerligast bland de mindre bemedlade jordbrukarne; samt de intressanta Bref från Skottland, hvaraf vi förut varit i tilifälle att meddela ett och annat utdrag, — Karaktersskildringar af länder, folkslag och städer för den geografiska undervisningens högre studium samt vänner af bildande läsning i allmänhet, samlade af A. W. Grube, Efter originalets femte upplaga på svenska utgifna och bearbetade af Gust. Thomee. 2 delar. — Den utveckling, som den geografiska vetenskapen genom Ritter vunnit, har i betydlig mån utvidgat detta läroämnes gränser, så att, då man förut ej betraktade geografien annat än såsom topografisk, fysikalisk och politisk, man numera vill deruti lära känna jorden som ett organ för menniskans lif samt den vexelverkan jorden och dess bebyggare på hvarandra utöfva. Författaren, som hyser den öfvertygelse, att den geografiska undervisningens alla kurser böra städse hänsyfta till ett gemensamt mål, nemligen kulturgeografien, har för sådant ändamål i dessa karaktersskjildringar lemnat smärre monografier, hvilka likväl stå i inre sammanhang med det geografiska vetandets utveckling. I första delen tecknas den högsta norden, Sverge, Petersburg, Ungern och Polen, taflor från Alperna och Lågländerna samt Britanniens och Frankrikes land och folk. I den sednare delen öfvergår förf. till teckningen af Rom, Spanien, Konstantinopel och de främmande verldsdelarne. Skildringar och uppsatser af åtskilliga skriftställare äro här begagnade och i texten intagna, men ordnade och modifierade efter författarens hufvudsyfte. Detta exempel har äfven följts af den svenske öfversättaren, som här intagit den af Geijer med mästarehand uppdragna taflan öfver Sverges natur, Carlns Stockholm m. m. Man finner i dessa karaktersskildringar i allmänhet hvad som åt bättre resebeskrifningar ger ett så högt intresse, och vinner derjemte en insigt i den högre, den lefvande geografien, och boken :håller sålunda verkligen hvad den på titelbladet lofvar, nemligen att bereda en bildande läsning. — I bokhandeln har nyss utkommit första näftet af en Handbok i husdjursskötseln, af G. W. Sjöstedt, lärare i veterinär och zoologi vid I Ultuna landtbruksinstitut. Det utkomna första näftet, som handlar om hästens ytterlära, skall kerligen blifva ganska välkommet hos allal