ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN), ROMAN AF EMILIE CARLEN. 10 KAPITLET. Far ooh dotter. Hvad är det här nu för högtidligheter, dumheter, elände och uppståndelse? Supponerar. att jag är en man, hvars vilja bör respekteras — supponerar att andra böra begripa detsamma — och jag säger dig, BeateMarie, jag vill. icke, jag vill icke tala med henne... är det klart det, eller behöfver du ännu närmare öfversättning på mina tankar ? Nog hör och förstår jag också, käre man, att du icke vill; men... Från hvilken tid har du börjat med ordet men, då jag talat ut?... Beate-Marie, qvinna, detta är dåliga tider och dåliga tecken! Ack, min vänl nAck och 0 — ja, det är ditt språk... Ack och ve må vara mitt, eftersom jag hvareviga dag får öfva mig i det... Nå, rent ut, har jag inte vidare någon respekt? Är jag Pål och Per, eller är jag Mosse Alltid, min bäste vän, är din vilja satt i främsta rummet, då det kan ske... Hvad glatta fan är det du talar för vanvett -— när är den dagen och den stunden, då min vilja inte kan ske... vet du något om att du talar med din egen man? Nu talar jag med fadern till min dotter, och Gud ser huru innerlig min bönfallan är, att du måtte ee mig ett bättre svar. Haf misskund med min ångest! Modershjertat kan ej uthärda allt detta. Misskund... he... ha ni misskund med mig — får jag. vara i fred kanske?, Du bara undviker... Gå nu till Majken, käre man... eller låt henne komma hit ) Se A. B. n:is 1—47, 49 —58, 61—81, 83—100, 102,