redan betydliga tillväxt utgör etttalande bevis; men om äfven antoges, att fonden årligen, sådana tillfälligheter inberäknade, erhåller en ökning med tillsammans 10,000 rdr (hvilket torde vara det högsta belopp hvartill den mest svindlande förhoppning kan sig sträcka), så måste likväl åter å en annan sida ihågkommas, att en pensionsinrättning (den må påräkna, eller icke, inträde af nya ledamöter) icke får byggas hufvudsakligen på förhoppningarnes lösa grund, utan alltid måste ytterst stödja sig rå det förtroende, hvilket endast egna, säkra tillgängar förmå att frambringa, — och ehuru vinsten på de med döden afgångna delegarinnornas insatser icke skall blifva obetydlig, är det dock ostridigt, att en ränteinkomst å 4 stor 14,100 rdr, eller det belopp, som 1860 skall i pensioner utgifvas, förutsätter ett kapital af 352,500 rdr, hvilket på omkriog 22 år, eller först 1877 erhålles, — att en ränteinkomst stor 38,100 rdr, eller det belopp, som 1865 skall utgå, förutsätter ett kapital af 952,500 rdr, hvilket på 40 år, eller först 1895 vinnes, samt att en ränteinkomst stor 67,800 rdr, eller det belopp, som 1890 skall utgå, förutsätter ett kapital af 1,695,000 rdr, hvilket på 52 år, eller först 1907 vinnes, — och allt detta endast under vilkor att 10,000 rdr årligen, jemte ränta på ränta, lägges till det orörda kapitalet. Stockholm den 20 April 1859. Wilk. Thyselius. Robert L. Wirrman. Ossian Lindegrn.