Bref från Upsala. Den 17 Maj. I lördags uppförde consistorium ;academicum på förslag till: den dediga Kalsenianska professionen ende sökanden, e. o. prof. Hult man, utan att han för denna profession aflagt specimen... Om denna åtgärd i och för sig sjelt vore så mycket mindre något att säga, som hr Hultman, alltsedan förre innehafvaren, numera biskop Anjou, utnämndes till statsråd, på ett ganska förtjenstfullt sätt förestått embetet. Men då man erinrar sig, att samma consistorium, som nu varit enhälligt i att godkännashr Hultman utan specimen, för knappa 4 månader sedan under enahanda förhållanden förklarade doc. Walmstedt inkompetent till den: profession, som han i tre år skött på ett icke mindre väl vitsordadt sätt, så kan man ej undgå att förvånas öfver ett sådant vacklande i grundsatser: Hr Hultman kar lika litet som br Walmstedt i skrifter nedlagt resultaterna af sina forskningar; ingendera -hade; när consistorium fattade sina beshit om dem; utgifvit i tryck mer än hvar sjtt äldre specimen, utom gradual afhandlingarne. Väl hade br Walmstedt för sitt specimen fått betyget approbatur, och hr Hultman för sitt tum laude; men denna skilnad i betyg kan j bestämdt anses betyda skilnad i värde, emedan betygen ej äro gifna af samma auktoritet, utan det ena af den filosofiska, det andra af den teologiska fakultetens och det är en känd sak, att den senare är frikostigare på betyg än den förra, — ja den kan på visst sätt sägas bafva bestämt sittlägsta betyg till cum laude för alla, som den vill behålla vid universitetet, genom beslutet, att ingen får taga teologie-licentiat-examen, som ej för en teologisk disputation fått cum laude. Och vi skulle vilja fråga en och annan bland consistorii medlemmar, om demed handen på bjertat kunna säga, att de anse hr Hultman ped sin afbandling De paedobaptismo, hafva fört sin vetenskap framåt, eller ådagalagt sin förmåga af sjelfständig vetenskaplig verksamhet, bättre än hr Waälmstedt genom sina pmideral-analytiska studier,. Dertill kommer, att hr Hultmans afhandling, utgifven såsom specimen för en annan profession, ej riktigt ligger inom området för den nu sökta; hvaremot hr Walmstedt just berör det vigtigaste af den professions ämnen, till hvilken han förklarades .inkompetent: Slutlizen hade hr Walmstedt uti en viss konsistorii-ledamots föregående beteende mot honom ett i ögonen fallande skälatt icke nu underställa någon ny afbandling consistorii dom, utan heldre infända den till vetenskapsakademien; hvaremot för lir Hultman icke fanns något sådant skö att nu underlåta att speciminera. Och likväl — eller kanske just derföre? — öfversågs med den ene en underlåtenbet, som lades den andre till last! Vi frukta nästan, att detta måste anses såsom en praktisk tillämpning af en numera afliden professors klassiska sats att rättvisan är relativ.