ha förradt Huru bittert han kände tyngden af den tjensteboja, som han. -låtit. kärleken. Pår lägga sig... Ack; du enkla, ömma, ädelmodiga bjerta — fast 1ikt klippan du hjertayhvars fulla. .värde jag, aldrig förstått... Men så Visst som Gud-finnes; lofvar jag — hon. höll upp ettögönblick, liksom hön bäfvat för vigten: af sina egna ord. Derpå tillade hon med samlad kraft: Ja, jag lofvar i Frälsarens namn, att om Gudmar nu erhållerkottrollörsplatsen, så skall han ej gå att ensamlefvadetta tunga ensliga lif; skild från alla fordna, kära band! Jag följer-honomdit som: hans hustru, och från verkställandet af detta beslut skall ingenting annat än sjukdom eller död hindra mig ! Styrkt af denna heliga förbindelse med Gud och den älskade, reste hon sig och tog Thorborgs bref, hvilket innehöll endast dessa raer: . O, Majken! Skall du icke ändå älska honom? Jag ville, om det ginge an, resa efter honom till Göteborg, men huru skulle jag, kunna öfvergifva pappat Denna så djupa, fasansfölla olycka Har gripit honom mer än jag kan säga dig. Jag måste till Mörkön. Ölagus, den mäktige Olagus, ack — med Frälsarens bistånd har hans själ nu funnit den frid, som försonar all ofrid på jorden ... Nog förlät han Gudmar — ja; det är jag viss om .. Måtte äfven Gudmar förlåta honom! Och just nu blef han utnämd. Brefvet kom i går, och våra vänner från Svartskär voro hos oss för att fira denna högtid, då ett ätnat bref kom att kasta sitt mörker öfver alla förhoppningar. Skrif för Guds skull ett par ord med budet! Han har väl nämnt till dig — kanske hår han dock i förvirringen icke tönkt derpå