vare slaget!). Nåväl, jag skall icke heller genera dig med något af detta, jag skall i stället låta dig titta litet in i salongslifvet, jag skall göra dig bekant med en hop intressanta figurer ut.m politiken, jag skall ta dig med mig i köket — eftersom du prompt vill äfven detta — och jag skall föra dig omkring på torgen, i butikerna, på promenaderna o. s. V. Är du nöjd med det? Godt! så börjar jag. Och för att riktigt gå i ordning med frågorna, ta vi — vädret först. Du förmodar, att jag frusit respektabelt min första vinter härnere, ty danskarne skola valldeles icke förstå sig på kakelugnar,. Det kan du visserligen ha rätt i; man inbillar sig redan på denna latitud, att man är i de södra länderna, i Hamburg blir denna vurm ännu galnare och i Paris är man ju till den grad uppblåst af tanken om att tillhöra den hesperiska jorden, att man i Jannari fryser ihjä midt bland alla sina oranger, Det är alliså ganska sant, att man ej 1 Danmark förstår eller vill förstå att så garaÅtera sig mot vintern och i en som vi i det nordliga Sverge så förträffligt veta alt göra. Dessa jernkakelugnar äro, uppriktigt sagdt, afskyvärda, rummen sjelfva äro i allmänhet icke öfverdritvet varma, innanfönster — våra herrliga svenska innanfönster! — äro här visserligen kända, läfven och der, särdeles i de nya bygn i derna i förstiderna, infötda såsom en sekularisk innovation och en ar ;natidens BeqvaemJighed men, min Gud, huru användat Pu skall I Man låter dem sitta helt löst och fritt ion a, uten att vare sig kitta dem eller med pappersremsor täta dem, så som vi bruka och hvilket positivt är det enda riktiga och praktiskt ändamålgenliga. Följden häraf är, att man blott åstadkommer ett så mycket starkare drag genom springorna, me stör de ans