Bref till en väninna, från Köpenhamn. Du har bedt mig, goda Maja, skrifva dig till om mitt lif här i den danska hufvudstaden, om hvad jag företager mig, om hvad mina härvarande vänner företaga sig (en kinkigare punkt!), om hur det ser ut här i det inre af en dansk familj, om hvad vi äta, om hvad vi roa oss med, hvad vi prata om, hvad vi taga oss för, när vi ej ha något annat att taga oss för, med ett ord sagdt, om allt, som, med afseende på en menniskas små privata förhållanden är annorlunda här än i Stockholm och karakteristiskt för denna ort. Du har der gifvit mig en temligen lång instruktion om allt hvad jag skall taga reda på, och jag tviflar på att jag skall kunna besvara allt. I något vill jag emellertid göra dig till viljes; åtskilligt, som för mig varit nytt, har jag redan annoterat för än amålet och du skall efterhand få mera. Jag har ypperligt förstått huru du vill ha det; du vill alldeles icke höra talas om politik och sådana der offentliga saker — det der tråkar hr 5, B. ut er med — och du bryr dig alldeles igke om den holsteinska frågan; du vill icke ens ha ,skandinavism, fastän du eljest påstår dig vara lika god skandinaviana, som jag; du kunde nog ha lust att veta hur grefvinnan Danner egentligen ser ut, men du frå gar icke det minsta efter kammarherren Berling (det är ej heller just stort att fråga efter, men låt för Guds skull ej detta mitt ord bär fas fram till någon frimurare!); du vill ej ha ett enda ord om riksrådet och riksdagen och helstaten, och du förstår dig bättre på eiderdun än på Eiderpolitikens aj, der gjorde Ju — ma chere — en ordlek at det massi