återkomme. Visserligen. uttrycker han sij sålunda, att det icke skulle vara mera äl absolutism för en kortare tid,, tillräcklig fö den absoluta monarkien till att med någr: behjertade mäns tillhjelp. återföra det käre Danmark i de gamla föremarsliga hjulspåren men det är stort tvifvel underkastadt, huruvida detta är lika uppriktigt menadt, som all det andra, hr Sponneck andrager till absolu tismens förmån i allmänhet. — Skriften har två goda ting med sig: först och främst det, att man häraf. klarligen lärer, hvilka idber ännu spöka i vissa personers hufvuden, derefter det, att grefve Sponneck sjelf, uppenbarligen befinnande sig i portföljberedskap och väntande att snart blifva åkallad som Danmarks räddare, genom denna sin uppriktighet — gjort sig, om någonsin, totalt omöjlig för all framtid. H; M; konungen väntas i dessa dagar till hufvudstaden, efter att många och långa månader hafva inneslutit sig i sin huslighet ute på Fredriksborg. Det skadar ej heller att en konung åtminstone någon gång om året visar att han lefver; en hop folk börjar eljest föreställa sig, att-man är i en republik, en tanke, som kan leda till mycket förargligt. Professor Clausens helsotillstånd har i de sista veckorna förbättrat sig mer, än man nästan ansåg sig berättigad att hoppas. Han är uppe och sitter vid sitt skrifbord. Om jag ej misstager mig, är det hans signatur ni finner under en dräpande artikeli-Fzedrelandet för i förgår emot ofvannämde grefve Sponneck (hvars broschyr bland annat äfven föranledt Madvig att taga till pennan). Deremot anser jag, att en annan af Danmarks med rätta aktade och berömde män, af hvars vigör och snille mycket ännu varit att vänta, såframt tiderna åter skulle fordra, att kämparne med ordet reste sig på fullt allvar, jag menar Ös Lehmann, amtmannen i Kolding, tyvärr är lidande af någon af dessa mångfaldiga hjertsjukdomar, hvilka man nästan vore frestad att kalla moderna. Han har någon tid varit till och med rätt allvarsamt deran. Det är att hoppas, att läkarkonsten dock äfven här skall lyckas besegra en disposition; som ännu ej. fått öfverhanden. SB.