Plombieres. På det lilla slottet i Plombieres mottog kejsar Napoleon förlidet år i Juli månad den sardinske ministern grefve Cavour, med hvilken öfverenskommelse träffades om ett at dessa politiska äktenskap, hvari hjertats ädlaste känslor och kontrahenternas sällhet icke ingå det ringaste i beräkningen. Prins Napoleons giftermål med prinsessan Clotilda blet här i den allra största tysthet aftaladt. Några turister, som vid samma tid besökte Plombigres, skildra slottet såsom ganska oansenligt, men trakten såsom naturskön. Det ligger i Vogeserna, som också kallas det franska Schweitz, hvars dalar vattnas af Moselfloden. Plombieres är en liten fabriksstad, men mest besökt för sina förträffliga varma bad. Stillheten på slottet under kejsarens dervaro stördes endast af vapenbuller inne på den stora slottsgården, der fullt beväpnade soldater ständigt voro i rörelse. Två skildtvakter stå på den öfversta terrassen och hålla skarp utkik på några balkongfönster, beskuggade af röda och hvita markiser. Längre ned står en barsk pionier, med skägg som en leopard, och afvisar alla obehöriga från en slät plan, der man kan se kejsaren promenera och hemta frisk luft. Han är hvarken till häst eller i uniform: han har här kunnat aflägga all den yttre prakten. Hans ansigtsfärg är grå och likaktig; han är lam i den venstra höften, men han bemödar sig att dölja detta fel. Hans gång är osäker och besvärlig, han vrider fötterna utåt och stöder sig på en stark käpp, som han för i den alltid väl behandskade handen. Han är omsorgsfullt klädd, men oaktadt hans rock sitter väl. han har ändock icke utseendet af en välklädd kavaljer. Hans figur vanställes af det pansar. som han alltid bär, och som icke kan skylas af rocken. Hvarje hans steg är öfvertänkt, medan hans öga söker utforska hvarje förbigående med en blick, i hvars uttryck ligger något demoniskt. — Prins Napoleon deremot är en afbild af sin onkel, den förste kejsaren, men stöpt i en gröfre form. Han är en stor. slapp och gul upplaga af den lille korporalen,. Han är närsynt, och anbringar sin lorgnett så, att den ingalunda förbättrar uttrycket i hans tunga, liflösa ansigte. Hans tal är kort och afbrutet; man säger att han derivill imitera den store Napoleon. Han undviker omsorgsfullt alla de planer, hvari man bemödar sig att indraga honom, och han torde vara mindre intrigant än de flesta af familjen Bonaparte, med undantag af hans fader, som lefver mest för sig sjelf och är mycket aktad. På grundvalarne af de bygnader, som uppfördes för två tusen år sedan af de romerska legionerna, äro nu de bekanta baden i Plombieres uppförda, hvilka kejsar Louis Napoleon nu ärnar fullkomna. Det har bibehållit mycket af sitt gammaldags utseende. Det var — säger den turist, ur hvars anteckningar vi meddela dessa notiser — en brännande het dag jag första gången såg den lilla staden, som till ära för sin nyss ankomne skyddspatron, kejsaren, hade ifört sig galadrägt. Vi gingo ut på en terrass, som nyligen blifvit anlagd, under hvilken flera grupper af arbetare voro sysselsatta med en parkanläggning å Yanglaise, då kejsarens käpphäst. Han har köpt grunden, och på dess förskönande sparas inga utgifter. Han har I.tit uthugga gångvägar i bergen, hvilka leda upp till en paviljong under några doftande furar, hvarifrån han kan öfverse den anlagda parken och njuta af det pittoreska landskapet. Man berättade, att de balsamiska dofterna från dessa furar är ett säkert preservativ mot koleran. Vi njöto af den herrliga utsigten, då man berättade oss att kejsaren blott var några steg ifrån oss. På en gångstig invid några höga träd stodo tre herrar; den främste af dem var liten till växten och undersätsig; han såg ned åt dalen, betraktande de flitiga arbetarne. Två civilt klädda män, som hvilade sig mot balustraden till ett litet tempel, hade sina ögon skarpt fästade på den andra gruppen. Man kunde icke taga fel om, att de tillhörde den hemliga polisen, som öfverallt utför sitt värf med en ifver, som röjer sig i hvarje deras ord och handling. Kejsarens hållning och utseende har märkbart förändrat sig under de senare åren. Ögats utseende är nu kallare än någonsin tillförene, och ögonlocken falla nu tyngre ned än förr: Håret har blifvit tunnt öfver pannan och begynner att gråna. Skägget var icke så omsorgsfullt putsadt som förr; kindbenen voro mera framstående, ansigtsfärgen askgrå. Man kan icke tänka sig möjligheten af ett leende på detta dystra ansigte. Allt detta hade vi godt tillfälle att observera, utan att öfverträda konvenansens gränser. Kejsaren gick oss nära förbi på sin vandring ner i dalen, der han qvarstod temligen länge,under det han med en lång staf utmärkte riktningen för de gångstigar, som skulle upptagas. Plötsligt hördes militärmusik, som lockade en mängd folk till den gamla alln framvid staden. Det 63:dje linieregementet spelade en ouvertyr; jag hade icke länge sutit på en halmfätad trästol, som jag till kejsarens ära fått hyra för det tredubbla priset, förrän kejsaren blef synlig längre upp på en terrass, stödjande sig mot dess balustrad. Kort derefter gick han ned ibland oss, med sina tvenne ledsagare, och tog sig en halmstol. Se der den faderlige fursten, som endast tänker på fredens upprätthållande i Europa! Undanskymda af ett boschage, stodo de begge mou