verksamhet sådana de alltidvaritr: Jag har alltsammans i behåll, och likväl käns det som om alltsammans vore förändradt ... Omedvetet föll en tår ned på den mjuka kinden. Förundransvärdt ... jag till och med gråter utan lidande — ty hvilket lidande skulle väl. jag ha. tag delar djupt mina vänners bekymmer, men jag föraktar att skrymtaktigt säga att dessa tysta tårar falla för dem... Falla de då för någon annan — någon annan? Ack, nej ,.. Har någon stor olycka händt mig eller de mina? Ingen ... Och ändå... ändå ...... Skulle Gud kanhända verkligen tillstädja att man bredde en slöja öfver vissa smärtor, hvilkas grundorsak det är oss helsosamt att icke, känna ... Nu kommer jag åter igen tillbakd på den förklaringen, som jag gaf Emilia, Men den kan ej vara riktig — ty så länge vi ej känna roten till det onda, kunna vi ej heller bekämpa det... Hon stannade för ett par sekunder i sitt eftersinnande, men den brydsamma lösningen stod ännu icke att finna. Slutligen; liksom hon småningom vågat sig fram ur något farligt bakhåll, upptog hon denna tanke: Vill jag kanske icke rätt bekämpa detta lidande? Jag fruktar. älskar och blyges öfver det på samma gång ... Erforo väl någonsin de rätt upphöjda qvinnorna så menskliga strider — deras lidanden voro alla för ett gudomligt måls skull, då deremot, om jag tordes undersöka mitt, det utan tvifvel skulle visa sig utgå från någonting jordiskt. Så ondt detta gör mig och så förödmjuk ...... Får en främmande man störa era djupa tankar? En röst — den unga vandrerskan visste knappt hvarifrån — uttalade dessa ord så mildt, att de gåfvo ett sakta eko i hennes hjerta.