ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). i ROMAN Pr EMILIE CARLEN. Hör nu, mitt barn! Jag är ingen bård man — min lif och själ jag det är — men att kasta bort min i svett och möda förvärfvade vinst, det vill: jag icke. Jag kunde blifva ruinerad sjelf: sådant har man sett. Hjelm är en liten köpman, men han vill ligga i affärer som en stor grossör. Han har icke geni att skrapa -sig upp för höjden, och derföre kan han icke heller komma dit. Nu bar det sig visserligen ganska väl, men den här! stöten har. undergräft hela bygnaden, och den ramlar bestämdt. Den cession, -.som. han skickligt undvek i sin fädernestad, är nu oundviklig, .och — tro; erfarenheten — han. kommer ej: att räddas af något kapital, ty så stort det behöfdes lemnar ingen. Ett ord, pappa... : Har jag ej varit pappa en öm och lydig dotter? Förtjena mina. egna försakelser intet. afseende? Ack, låt det icke blifva kallt mellan oss! Jagshar hos pappa respekterat en fördom och framförallt enligt Guds bud vördat. det förhållande, hvari vi stå till hvarandra — men: vare sig hos hvem -som helst, afskyr jag en låg och sjelfvisk räknekonst, som endast afser densegna fördelen. Hafva vi kommit hit blott och bart för oss sjelfva? ; -Du har alltid varit en öfverdådig qvinna, mitt Majblomster; men låt nu vackert böljorna lägga sig innan de stiga högre — du kunde eljest glömma att du talar med din far.v Icke ett sekund, pappal I denna sak stå vi icke på den punkt, som då witalat om mitt giftermål, utan härstå. vi som. tvänne: förnuf) So A. B. p:is 1—47, 49—58, 61—81, 83 och 84