skulle blifva advokat då. Jag harsedansagt till mig sjelf: Lagom, lagom måste flickan spänna bågen! Så länge hon är borta, är det åtminstone fred för pretentioner. Jan, svarade Majken, mamma uppfinner icke många sådana. Men efter pappa kom att nämna den sorgliga tingsresan, som blifvit upphof till så många olyckor, så tycks mig att just minnet af den mindre borde påminna pappa om huru högt jag spände bågen, än ury högt pappa sjelf spände den, då pappa lät sin egen heder och framför allt en rättskaffens mans heder bli beroende af slumpens räddning. Dock — naturligtvis finnes icke någon slump: den vakande försynen sände i rättan tid ett par sakförare, och deras grannlagenhet borde ha väckt långvarigare känslor hos pappa. Såså, du tar den tonen! Nå, det var fan så bra — då kan jag vara trygg för att du icke har något att be mig om. Jag började frukta att jag skulle få en dust igen att bestå, men du är alltför slipad qvinna att börja med predikande, när du tänker vinna något. Bra, bra — jag är icke alls ledsen öfver misstaget... Gå på du, Majblomstret mitt! Majken kände en riktig förtrytelse mot sig sjelf. Så slugt fadern hade förstått att vända vapnen tillbaka mot henne sjelf! Men det hade varit henne omöjligt att återhålla de känslor, som flödade öfver, när hor hörde honom med så mycken sjelfvisk likgiltighet erinra sig den tunga resan till tinget. Detta var emellertid så mycket olyckligare som det var tydligt att han just fruktat hen. nes ytterligare ansträngning i det ämne, son de förut haft emellan sig. Men nu satt har i solskenet, glädjande sig åt att ha sluppit fö: så godt pris, ; t. Majken var emellertid icke den qvinna o m lät slå sig ur brädet vid första. slaget.