Och denna sista bomb skulle icke öfver en månad låta vänta på sig, om ej några negociationer af rätt omfattande slag dessförinnan burit frukt. Från Göteborg hade Hjelm säkert hopp om ett stående lån, men i diskonten stod han inne för så mycket, att der ingenting var att uträtta. Fjällbackaherrarne sågo bistra och orörliga ut, blott de fingo se en skymt af patron från Svartskär. De skulle gerna ha tillknäppt sina hus, lika väl som sina kassakistor, men aktningen och deltagandet för olyckan lät hvar och en i hans närvaro antaga denna min, som säger så mycket som: Håll af hjertat till godo med mitt medlidande — det är gränslöst — men se icke åt mina penningar, ty just i dessa dagar är jag sjelf i behof om att taga upp ett lån: Hjelm förstod det språket och satte derföre ingen på prof. : Hvarifrån skulle då hjelpen komma? En hel del andra menniskor spådde att Moss af sympati för Svartskär skulle uträtta något. Men om Fjällbackaherrarne och de öfriga fisklägsmagnaterna knäppte till kassakistorna, så knäppte Moss derjemtetill alla rockfiekor och såg ut som en man, hvilken beslutat sig till att vara både blind och döf. Enda ord han lät undfalla sig var detta: Och jag som står i diskonten för honom! Hjelm hyste verkligen ett halft hopp på Moss, men sedan denne sluppit ifrån sin ångest angående vittnesaffären om Holt, flöt han, såsom ordspråket säger, åter ofvanpå. Det kan icke sättas i fråga att ej Majken gjort allt, både möjligt och omöjligt, att förmå honom sträcka ut handen till ett handtag, men der kom åter diskonten fram, hvarvid då och då tillades: Karln är ohjelplig -— hör du icke, förbanna mig, är han icke ohjelplig! Ruin står för dörren: icke tjenar det till