att förvaras i Rom som ... -Det var ett ord till, men det har jag aldrig varit menniska att hitta — något på lik var det, och det vill jag inte undra på, eftersom hon då allaredan skulle vara död.n Det var ett mörkt tal, men jag tror inte att det låg någon ond mening under det... Och Gud vet, när jag nu drager mej till minnes, om jag inte en gång läste en visehistoria om en qvinsperson, som skulle lefvat i Sverges land med sådan gudaktighet och fromet, att hon sattes som rättelsesnöre för andra, sen hon var blefyen döder och till sina fäder gången ...... Åh, nu dykar det opp för mej att Rom, som det står taladt om i sjelfva helga skriften, är opplagsplats för alla storhelgon, så att till och med benena deras bli förvarade i sölfverlådor. Aposteln Paulus lefde sjelfver i den stan; men den tiden var den inte så för fasligt helig — det var väl Paulus som gjordet. Jösses mej så lärd j är, Gädda — jag riktigt släpper åran af förvåning. : Det går väl för sej du — lots-far är ändå långt belefnäre i bok-ting — och riktigt nock vet jag också ett och:annat... Men nu är det inte värdt att tala om den saken längre. Vi -få besinna oss på att svinta oss till Svartskär. Dit kommer vi med mäkta märkeliga bådskap — vi ä riktiga sändebåd. Men sorgesammare än ord kan nå till att beskrifva är den vissheten, att herr Hjelm är och blir af med sitt. Något värdt är det ändå att vara af med Holten. SInte svarär den löckan motalla pengarnas förlust! menade främlingsfiskaren. Men nu har en gjört hvad en förmår, och jag tänker att herr Hjelm inte vill vare njuggaktig at belöna den här resan., För min del,, yttrade Gädda, skulle jag