Kurir från Paris. Den 31 Mars. Hur många procent grefve Cavour är värd. — Orsiniska bomber och pompejianska villor. — Att strypa är icke att göra krig. — Lagstiftande församlingens bukoliska otium. — Hr Foulds stämgaffel och ett visst reglemente, dateradt Moskau. — Felicien Davids framtidsmusik och Rossinis glada framtidshumör. — Roger har ondt i halsen; en sångares tårar; olyckan gör fnrore. — Meyerbeer samtids-musiker — Den abyssinske prinsen vet att taga det täcka könet: — Dr. Vies hemfaller åt pariserlöjet. Grefve Cavour har afrest härifrån, som det allmänt säges, med temligen oförrättadt ärende, som det af många tros, efter att i hufvudsaken hafva vunnit allt hvad han efter förhållandena kan önska. Hufvudsaken är att Sardinien icke afväpnar, så som Österrike fordrar, och i denna punkt har han utan tvifvel kejsaren med sig: Kongressen är en helt annan och mycket underordnad fråga (om det blir någon kongress!) Den ädle grefven har här varit föremål för många uppmärksamheter, han har varit saknad från morgon till qväll och sökt af allt hvad högdjur heter. Bland andra stora män, som ansett för en heder att uppvakta honom, har varit Rothschild. Man berättar att Cavour skämtande yttrat till honom: Jag vet det, att jag står i vägen för freden och för den högre börsen; nåväl, om jag droge mig tillbaka! Jag är öfvertygad om att edra -papper skulle ögonblickligt stiga 3 procent — Hvarpå Rothschild skall med fin tvetydighet hafva svarat: Åh, min grefve — ni är mycket mera värd, än sål Men grefve Cavour drager sig, efter all anledning, ingalunda tillbaka, bland annat af den simpla grund, att numera låter det sig knappast göra. Vi hafva i de italienska tidningarne med sista posten, det vill säga: de som icke fått hitkomma, men som vi dock läst, funnit ganska omisstydliga vinkar om hvad som från ett visst håll väntar de statsmän, hvilka nu skulle finna för godt att förråda den heliga saken,. I valet mellan orsiniska bomber och lönliga dolkar å ena sidan cch äran af Italiens pånyttfödelse å den andra är man nästan numera tvungen att blifva stor. Ett synes vara visst: antingen skall allt detta sluta med förskräckelse för dem, hvilka frammanat andarne, eller måste det medföra något större resultat, än prins Napoleons lilla idyll i skötet af sin pompejanska villa i Champs Elysåes och med sin guldhåriga sardinska prinsessa. För öfrigt, hvad än i den allra närmaste framtiden må hända eller icke hända, tag, om ni behagar, en sak i öfvervägande! Moniteuren har försäkrat att Frankrike icke rustar; nåväl! Men det kompletterar sin vapenmakt till lands och vatten. Om denna punkt är icke värdt att strida. Men, för hvarje dag kejsar Napoleon sålunda fortsätter detta kom