Det är öfverflödigt att foga några vidlyftiga reflexioner till den i sig sjelf tillräckligt talande berättelsen om detta brutala. beteende af lärare vid ett offentligt läroverk. Beteendet att kalla de båda ynglingarne, färdiga att snart afgå till universitet, hem till rektor för att der behandla dem med käppen, är så lumpet och oförsvarligt, . att derpå ej behöfver spillas ord. Och det är så mycket oförsvarligare, då den ene af de sålunda skymfade och misshandlade var den främste lärjungen vid hela läroverket, en yngling, som, enligt hvad bref från fullt trovärdiga och opartiska personer intyga, var den förste till sin plats och i kunskaper, utmärkt för sitt uppförande och genom en rastlös: flit; en stilla. och blygsam yngling med liflig Känsla och varmt kunskapsbegär. Att ge sig till att på sätt nu skett prygla en sådanyngling, är mera än dumt, det är gement: