Article Image
Ior tiden ganska maktg person, som nu Hgger begrafven under S:t Paulskyrkans döme— hertigen af Wellington — förklarade, att någon reform ej var behöflig. Det berättas, att han till och med betviflade, att om någon nedstege från himlen för att lära en nation, huru den skulle styra sig sjelt eller Jåta styra sig, en bättre konstitution eller ett beundransvärdare regeringssystem skulle kunna väljas än det, under hvilket vi då lefde, och utan tvifvel var. detta fullkomligt sannt hvad hans egen samhällsklass beträffar (skratt); men sjelfva hertigen af Wellington med allt sitt mod och all sin oförskräcktbet att neka nyt-1. tan af förbättringar påstod aldrig, att det var nödvändigt att gå tillbaka; han framlade aldrig någon bill, som skulle göra vår representation sämre; han föreslog aldrig att beröfva 50,000 freeholders i England och Wales deras medborgerliga rättigheter; han sade aldrig till er, klappande er på skuldran: Om ni, som är en förträfflig medborgare i Storbritannien, insätter 60 i sparbanken, om ni inbespar 6 om året i 10 år, så skall efter denna tids förlopp ert namn uppföras på valmanslistan i Birminghamn, och ni får en tiotusendedels röst vid valet af en underhusmedlem (skratt. och bifallsrop). Det är en anska allvarsam fråga. Såsom medborgare 1 ett fritt land står det oss fritt att sammankomma på storartade möten sådana som detta; så länge denna rättighet bevaras åt oss och menniskorna sätta värde på friheten, kan ej fribetengå helt och hållet förlorad. Men jag frågar er, viljen I väl låta det gå så långt som till regeringens bill? Öfveransträngde sig edra fäder 1832, underkastade de sig försakelser, egnade nätter och dagar åt sträfvandet att genomdrifva stora frågor, på det att man 27 år senare skulle säga er, att fyra af fem bland er icke kunna ega rösträtt, att detta aldrig varit konstitutionens mening; att pärskapet. då ej skulle vara betryggadt, att kyrkan skulle vackla på sina grundvalar samt, såvidt jag kan förstå, att I skullen få en bättre regering och bli mindre betungade med skattebördor? (Bifallsrop.) Förunderliga -förändringar hafva försiggått på de 27 åren före reformbillens tillvaro. I grefskapet Lancaster finnes en million menniskor mer än på den tiden, då den. census hestämdes, på hvilken reformakten grundar sig. Alla våra jernvägar hafva blifvit anlagda, 300 eller 400 tid: ningar hafva sett dagen och finnas i hvarje hus; cet finnes ej en enda punkt attåberopa, vare sig social, kommersiel, politisk, moralisk eller religiös, i hvilken folket icke gjort förvånande framsteg under de sista 30 åren. (Bifallsrop.) Allt detta -medgafs af skattkammarkansleren, då han framträdde att skymfå er med sin eländiga bill. Jag kan ej på något språk, som jag känner, uttrycka den förvåning och den häpnad, hvarmed jag betraktar detta regeringsförslag. (Bifallsrop.) Det gifver ej allenast vid handen, att edra styres-1män misstro er, utan äfven att de förakta er. Gerna skulle de fått hålla sig fast vid den nuvarande lagen, gerna skulle de hafva fått säga, att de trodde det regeringen ej kunde blifva bättre genom någon reformbill; att folket ej hade tillräckligt allvar med sig, för att berättiga det att föreslå eller sätta det i stånd att genomårifva en dylik bill. Detta hade endast utgjort ett ämne för diskussion. Men ingenting kan förklara, hvarföre de erbjudit er en sådan bill, om ej det, att ehuru de förtrycka er lika mycket som någonsin. förakta de er mer än förut. (Högljudda bifallsrop.) Om detta lands. styrelse vore god. rättvis och sparsam, hvarföre skulle hon då frukta att gifva valrätt åt folket, om bvilket hon talar så. stort, då det ej är fråga om rösträttens. utvidgning? (Bifall.) Är det hennes mening att påstå, att I måsten anses så okunniga, så råa, så förstöringslystna, att, om I blifven insläppte inom konstitutionens skrankor, I skolen slå ned eller bryta upp den heliga arken? Hon vet att makten i detta. land — makten att pålägga skatt och makten att lefva af skatt(skratt) — är ett monopol i några få hundrade familjers kand. Hon tror, och detta med rätta, ätt om opinionen rätteligen representerades i underhuset, skulle detta monopol. som funnits till under de sistförflutna. 200 åren, borttagas, att representationen skulle med-sin blick genomsöka hvarje vrå, att ett starkt och förståndigt folk skulle hålla i tyglarne, samt att det för alltid skulle taga slut med dessa få hundra familjers fråsseri på edra 70,000,000 årliga skattebördor. ———— Denna bill; till hvars granskning vi bär sammankommit, och som är så föga värd att mg kan omöjligen öfvergå till lag (Biallj. Om den kunde gå igenom, om underss huset kunde glömma sig ända derhän att låta det gå igenom, och om folket;i detta. land till den grad saknade all blygsel och kärlek till friheten; att det tillätebillen gå igenom sådan. den. utgått ur regeringens händer, skulle jag. förlora allt hopp om detta lands framtid (Bifallsrop). Ej.enenda, vecka längre skulle jag intaga min plats i underhuset såsom eder representant (Stormande bifallsrop): Jag skulle då påstå, att den högsta samhällsklassen hos oss blifvit förderfvad genom ett långvårigt innehafvande af makten; att vår medelklass saknar fosterlandskärlek, att den är upptagen af husliga och kommersiella bestyr och ej frågar efter landets intressen; att den stora massan af-folket, de talrika arbetande klasserna så länge varit utestängda från alla rättigheter, att de förlorat ända till-begäret efter frihet. (Starka bravorop): : Öfvergående. derpå till de sannolika följderna af billens förkastande och Derby-ministerens-deraf.föranledda fall; fullföljde och slöt talaren sålunda: Om lord Derby afgår, skall, såsom alltid skett, en efterträdare utses. Det finnes två män, till hvilka små fraktioner i underhuset blicka. upp med eto och hopp. Båda kunna ej på samma gång ställas i spetsen för :egeringen, och dömande af ställningen inom underhuset äfvensom af det faktum, att krisen framkallats eller sannolikt framkallas af reformfrågan, anser jag den minister, hvars namn är mest förhundet med denna fråga, hafval

30 mars 1859, sida 2

Thumbnail