helsa, hvilket intygas ej blott på min aflagde embetsed, utan jemväl med denna edliga för. pligtelse: Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. ij ? Linköping den 22 Mars 1859. . D. Lindegren, Prov.-läkare. Af hvad vi hittills berättat om tilldragelsen synes ingenting annat kunna läggas ynglingarne till last, än ätt de en gång uteblefvc från lektionen, ehuru väl äfven detta endast skedde efter en mot en af deras kamrater och dem i allmänhet först begången orättvisa. När afstraffningen och det sätt, hvarpå den verkställts, emellertid blef bekant, begingo ynglingarne i åttonde klassen vidare det felet att i massa begifva sig tillrektorn. Lundström och Fischer, jemte några få, inträdde till honom; de öfrige förblefvo i förstugan och på gården. Den förre yttrade att rektorn skymfat honom och den sednare att rektorn öfverilat sig, och båda ansågo sig ega rättighet att få någon upprättelse inför kamraterna. Men om denna demonstration äfven icke kunde aflöpa utan allt buller; talrik som samlingen var, passerade dervid likväl inga oordningar. Dagen derpå eller sistlidne onsdag sammanträdde läroverkets kollega, hvartill ynglingarne voro kallade. Förhöret började omkring klockan half 6 på aftonen och varade till närmare midnatt. Vid sammansättningen af detta kollegium kan man icke utan fog anmärka at hr rektor Åhlander och hr mag:r Munck, båda två parter i denna sak, hade courage att dervid intaga, den förre ordförandeplatsen, den sednare en plats såsom ledamot. Utrymmet förhindrar oss att åtminstone i detta nummer redogöra för de frågor och svar, som förekommo inför kollegium. Åtskilliga af dem äro dock af så märklig egenskap för den karakteristiska dager de kasta öfver detaljerna, att de onekligen kunde förtjena att komma till allmänhetens kunskap. För denna gången måste vi likväl inskränka oss till tvänne punkter, men på hvilka saken i sin helhet hufvudsakligen beror. 1:o Vid frågan om den af mag. Munck genom -en af ynglingarne till de öfriga sända tillsägelsen att taga till lexå 60 verser af femte rapsodien upplystes, att den sände ynglingen väl fått tillsägelsen, men att han ej fattat densamma så, att lexan var afsedd till den på måndagen utsatta iektionstimman, efter de ännu ej slutat fjerde rapsodien. Hr mag. Munck erkände äfven att han ej tillsagt om sjelfva dagen. Det är då troligt, tillade ett par af de öfriga ledamöterna i kollegium, att allt uppkommit af ett missförstånd. 2:0 Vid frågan återiged om den verkstälda bestraffningen yttrade rektorn, att någon sådan ej skulle hafva ifrågakommit, derest ynglinre genast besvarat den af honom vid tillället gjorda frågan, hvarvid må anmärkas, dels. att: rektorn sjelf ej riktigt erinrade si frågans beskaffenhet, utan korrigerades, med erkännande af korrigeringens riktighet, af ynglingarne, samt med slutligt medgifvande, att den ene af dem verkligen besvarat frågan. Skolstadgans första kapitel, 65 5, innehåller i fråga om ordning och tukt följande bestämrnelse: Inom alla dessa bestraffningsgrader vare varning och tilltal den lindrigaste bestraffningen. Vid fortsatt och svårare felaktighet må nedflyttning under medlärjungar, förvisning från lärorummet, eller annan till framkallande af den felandes ånger och blygsel lämplig näpst, med rektors begifvande, användas. Lärjunge, som genom fortfarande okynne och sjelfsvåld visat andra straff vara utan verkan, må; efter af rektor gifven varning för påföljden i händelse af ny förseelse, med lindrigare kroppsaga bestraffas., — Hade här några förberedande varningar eller straff bhfvit vidtagna? — Hvarför egde här afstraffningen rum? För det, att de ej svarade. — Svarade de då icke? Rektorn här sjelf medgifvit att den ene gjorde det. Tilldragelsen i sin helhet härflyter alltså från två, af läraren och rektorn sjelfva vidkände misstag, det förra och mindre ledande till det senare och svårare. Ynglingarne faller deremot till last att de, retade af misstagen, uteblefvo från lektionen, samt mangrannt inställde sig hos rektor. Hvilkendera af dessa förseelser gaf emellertid anledning till de derpå följande? I svaret på denna fråga ligger vilkoret för omdömet. Rättvisan fordrar emellertid af oss det offentliga erkännande att flere af lärarne — eburu företrädesvis tvenne af dem — på ett lika lugnt som värdigt och hedrande sätt tillvägagingo vid undersökningen. Ynglingen Lundström emottog i går från sina föräldrar efterföljande telegram: Du har härmed vår tillåtelse, att genast lemna Linköpings gymnasium., Det är öfverflödigt att foga några vidlyftiga reflexioner till den i sig sjelf tillräckligt talande berättelsen om detta. brutala. beteende af lärare vid ett offentligt läroverk. Beteendet att kalla de båda ynglingarne, färdiga att snart afgå till universitet, hem till rektor för att der behandla dem med käppen, är så sn an Ana T mAh — mn 4 JÄV LR KR