Skogshushållningen i riket; (Slut fr. fredagsbl.) i Vidkommande härefter frågan om skogslagstiftningen, så synes af hvad här ofvan blifvit anfördt, att de uti Vår nådiga skrifvelse den 30 Maj 1857 i berörda afseende-antagna allmänna bestämmelser äfven blifvit af rikets ständer godkända, med undantag af de i 4:de och 5:te punkterna af Oss föreslagna stadganden rörande den dispositionsrätt öfver skogen, som skulle tillkomma innehafvare af kronohem man, hvilka med stadgad åborätt besittzs, äfvensom boställshafvare. Då emellertid härvid tillika förekommer, dels att rikets ständer derjemte i underdå. nighet anhållit, det Oss täcktes taga i betraktande huruvida det ovilkorliga förbudet mot rättigheten att i skog utsläppa getter bör utsträckas äfven till de 6 nordligaste länen, dels ock att bondeståndet uti sir ofvan omformälfa särskilta skrifvelse yrkat: enlig: 1:sta punkten, att alls ingen inskränkning måtte eg: rum hvarken i nyssnämda rättighet eller i rättighe ten att svedja; enligt 3:dje punkten, att den af delegare i såväl häradssom sockenallmänningar hittills åtnjutna dispositionsrätt öfver skogen må fortfarand. ega bestånd; samt, enligt 4:ae punkten, att tillförene medgifven utsyningsoch betesrätt ä kronoparker ock andra kronoskogar må äfven framgent tillgodonjutas så hafve Vi nu äfven tagit i nådigt öfvervägande hvad afseende skäligen må böra vid dessa underd. framställningar fästas. Hvad således beträffar den första af omförmälts frågor, så är onekligen sannt, att betning i allmänhet och särskildt den af getter, under vissa förhål landen verkar menligt på skogarnes återväxt; mer då detta hufvudsakligen gäller om de skogar, der en ordnad hushållning är:införd och der såledessvidsträcktare fält äro betäckta med små, för kreatured